Jag är ingen barrikadkristen

Jag ska inte använda någon annans blogg för att försvara mig själv. Jag länkar inte till Emanuel eller Dagen, jag vill inte bli anklagad för Twingly-missbruk.

Och mina sårade känslor är  myggskit i jämförelse med annat man minns i dag den 11 september.

Jag blir lika ledsen över att bli kallad skenhelig, som över att höra att vänner till Nasrin sagt upp bekantskapen med henne för att hon var med och demonstrerade med MRO i Jönköping.

Jag tror att båda sidor gör samma fel, de kan inte skilja på personen och det den personen gör.

Låt mig bara vältra mig lite i den ilska och besvikelse som jag har känt de senaste dagarna. För ett litet, litet ögonblick glömma allt det andra som egentligen är så mycket viktigare.

Mitt lilla försvarstal, alltså, och för att rentvå mig, om någon skulle ha missuppfattat mig:

• Jag är aldrig i några ordalag fördömt vare sig MRO eller dess medlemmar. Snarare delar jag deras åsikt om abort och om livets helighet, men jag delar kanske inte deras idéer om hur abortproblematiken ska lösas, och jag ställer mig tveksam till vissa av deras metoder.
• Jag är av princip inte för abort, men jag tror att de höga abortsiffrorna i vårt land i första hand beror på ett "abortvänligt" samhälle. Vissa justeringar i abortlagstiftningen stöder jag, tex en gräns för fri abort vid 12 veckor, men jag är inte för ett abortförbud. Någon kallade abort "en ond nödvändighet" på Stefan Swärds blogg, och jag håller med. Ett abortförbud i dagens Sverige skulle bara leda till att kvinnor gjorde abort utomlands, eller ännu värre; skulle utsätta sig för illegala aborter. Jag tror att vi i första hand måste attackera det "abortvänliga" samhället, inte den fria aborten. Jag har skrivit mycket om abort, i fall någon har missat det.
• Jag har heller aldrig kallat den jag debatterat med för skenhelig, däremot anklagade hon mig både för att vara skenhelig och feg. Det känns extra bittert att höra det från en medkristen.
• Jag hävdar med bestämdhet och på biblisk grund att vi inte får döma andra (Luk 6:37, däremot kan vi döma andras gärningar. Vi kan döma abortgärningen, men inte den som har aborterat sitt ofödda barn. Endast Gud dömer, och han sände sin son inte för att döma världen utan för att rädda den. Inte heller har vi rätt att kalla någon skenhelig, däremot kan vi säga att någons gärningar är skenheliga.(Det där lät konstigt rent språklig sett, men ni fattar vad jag menar).
• Jag kan så här i efterhand förstå MROs kritik av ledningen i pingstkyrkan i Jönköping, men jag har bara MROs version av det som här hänt. Skulle jag själv vara läkare eller barnmorska skulle jag aldrig kunna tänka mig att assistera vid en abort i fall det inte var fråga om fara för mammans liv
• Jag är ingen barrikadkristen. Men det vill jag inte säga att de inte behövs ibland, de barrikadkristna. Men det passar inte mig. Jag är egentligen i mig själv en ganska feg person, som kämpar med mitt dåliga självförtroende och alltid har haft så dåligt samvete för att jag är en usel apologet. Dåligt samvete så till den milda grad att jag ganska ofta ifrågasätter om det är mödan värt att vara kristen. Min tro har överlevt på grund av Guds outtröttliga och mycket konkreta omsorg om lilla mig och förvissningen om att vi inte bara vittnar om det glada budskapet med ord. Bloggen och bloggosfären har varit ett medel att i alla fall lite kunna sätta ord på min tro, men just nu känns det som om jag inte borde syssla med det.

En konstruktiv abortdebatt, med många infallsvinklar, pågår för övrigt på Stefan Swärds blogg.

Oroa er inte, jag har inte rasat än...

Bild från kyrkoruin i Norra Syrien