onsdag 30 mars 2011

Att vända på ilskan

Igår var jag jätteilsken pga en diskussion om Rob Bells bok Love Wins på Stefan Swärds blogg.
Jag var så arg på alla dessa anonyma (nåja, de skriver under intetsägande signaturer) i kommentatorsraderna som anser sig ha "rätt" att diskutera en bok de aldrig har läst.
Jag var mest arg på mig själv för att jag överhuvudtaget gav mig in i diskussionen, och jättebesviken eftersom de anonyma ofta undviker de centrala frågorna (som tex; om det nu är så att Rob Bells skrifter och predikningar hjälpt många till en mer levande tro, är det inte värt att ta på allvar?).
Det är inget fel på Stefan Swärds inlägg i sig, och denna gång gav han faktiskt respons på en av mina kommentarer, det har aldrig hänt förut, trots att jag kommenterat där ganska många gånger. Men jag är säker på en sak; många av de halvanonyma stridmännen, beväpnade till tänderna mot "villolärare", skulle aldrig säga samma sak, och på samma sätt, om de träffade motståndare IRL. De är säkert trevliga och omtänksamma till vardags, och ilskan får de utlopp för genom anonymiteten på diverse bloggar.
Jag lovade i alla fall mig själv att aldrig mer gå in om kommentera på nämnda blogg (i alla fall inte med folk som inte har läst boken man diskuterar...)

Jag gick och lade mig igår, arg och sur, och framför allt på att jag lät mig själv bli så upprörd.

I morse när jag vaknade och hade sovit på saken såg jag allt något ljusare. Jag frågade mig själv; hur vänder man något liknande till något positivt?
Svaret i mitt fall var givetvis; man lägger det på minnet för att sedan använda det när man skriver. Modellera en karaktär baserad på någon man "möter" på internet.

Så akta er; i framtiden kanske ni dyker upp i en av mina romaner!

Skämt åsido. Jag har länge skissat på en roman om en konservativ svenskkyrklig präst som hamnar i en troskris. Jag skulle kunna tänka mig att han har vissa drag som liknar Stefan Swärds. Alltid på språng för att försvara "klassisk kristen tro".
När han faller, hårt, har han en kollega som ställer upp och stöttar honom genom krisen (trots att han genom sina handling kraschat sitt äktenskap och förlorat sitt jobb). Okej, han skulle kunna ha drag av Joachim Elsander. Alltid lyssnande, respektfull. Andra drag skulle han ha av präster jag mött genom åren som är goda själavårdare.
Huvudpersonen har också en dotter som läser teologi, och chockar sin pappa med att berätta att hon vill bli präst (pappan är givetvis kvinnoprästmotståndare). Hon är väldigt inspirerad av Brian McLaren och Rob Bell.
Någonstans i romanen måste jag ha en karaktär som har drag av Birger Schlaug. Måste ha. Vet bara inte hur. Kanske ska huvudpersonen ha en son som liksom Gustaf Fridolin inspirerades av Birger när han var bara 11 år att bli grön politiker. Eller så ska han vara anarkist och ha drag av Jonas Lundström! Det vore något.
Vad tror ni om detta?
Jag är galen, eller hur?


Jag blev på bättre humör i alla fall. Och mer övertygad om att Gud vill att jag ska ägna mig åt romanskrivandet, i stället för fåniga diskussioner på bloggar.

9 kommentarer:

  1. Jag tycker du skriver bra och att din blogg är sympatisk . Stefan swärds blogg undviker jag helt och hållet numera på grund av att jag blir ledsen och nedtryckt av dom som skriver där. bloggen bygger inte upp mig att tro på människor eller gud , tvärtom river den , då tycker jag att man med gott samvete kan lämna sådana samtal :)

    SvaraRadera
  2. @Joachim, du är modig, du vet inte vad du säger!!
    ;)

    @Tack, Lars. Jag har också, egentligen, slutat att läsa Stefan Swärds blogg, på grund av dem som "håller till där".
    Men jag gick in i alla fall pga att han skrev om Rob Bells bok.
    Skulle hållit mig borta. Det är lätt att vara efterklok.
    Men som du säger; man kan lämna sådana samtal med gott samvete

    SvaraRadera
  3. "Kasta inte pärlor för svin" har jag läst nån gång i en bra bok...
    Utifrån vad du själv skriver om vad som gjorde dig på gott humör igen är det väl uppenbart att det är skriva dina egna historier du ska. Men det vore en förlust för många av oss om dus slutade blogga helt. När det gäller den där andra bloggen har jag aldrig gått in efterom jag tycker du har vaccinerat mig mot varenda uns av intresse. Jag vet alltså inte vem denne Stefan Swärd är eller vad som står på hans blogg, och ingenting kunde intressera mig mig mindre. Medan jag däremot läser dig med nöje. Så skriv på!

    SvaraRadera
  4. Nu glömde jag skriva under igen... Förfärligt vad tankspridd jag är... Allan willny hade skrivit förra inlägget!

    SvaraRadera
  5. :-) (kommentar till det där om att bli figur i din bok...)

    SvaraRadera
  6. Kom just på det! Min huvudkaraktärs dotter, hon med McLaren och Rob Bell som förebilder, ska ha en svärfar med drag av Birger Schlaug!

    Har skissat på den här berättelsen sedan 2006, nu äntligen börjar den få lite substans!

    SvaraRadera
  7. Kör på, Monica! Det här blir riktigt spännande. Som inspiration kan jag rekommendera "Död med förhinder" av Olov Hartman. Skriven på 1940-talet utifrån den tidens förutsättningar. Men jag anar vissa släktdrag mellan din idé och den boken. Jag fick fatt i den via någon antikvariatsight på nätet för 70:- (har dessvärre glömt adressen).
    Allan Willny

    SvaraRadera
  8. Hahaha, den boken vill jag läsa!! Och apropå det ska jag nu dra vidare till din och andras skrivarbloggar ;)

    SvaraRadera