Satt och skrev till ganska sent igår, så jag känner mig ganska seg. Något som ändå slog mig när jag satt och kollade reaktionerna på Rob Bells bok Love Wins var att det finns få "normala" kristna bloggare därute.
Vad man menar med normalt kan givetvis vara väldigt varierande, men ni fattar vad jag menar. Inte de som hysteriskt länkar till alla världens dagstidningar för att bli lästa, ej heller de som ser det som sin livsuppgift att kalla de "normala" bloggarna villolärare.
I ärlighetens namn ska jag tillägga att i den "normala" bloggosfären också finns få normala bloggare, i alla fall de som läses mest. Det handlar mest om unga tjejer som lever lyxliv och opererar in silikon i brösten stup i kvarten.
Hur hittar man de "normala"?
Jag läser en hel del skrivarbloggar och där finns de gott om normala bloggare, måhända har de högtflygande författardrömmar, men i övriga har de vett och sans i behåll.
Jag har hittat en del nya intressanta kristna bloggare, men var är resten? Jag känner hundratals "normala" kristna, vettiga och sansade och fullt medvetna om att den tro de har till stor del är baserad på deras egen personliga tolkning av Bibeln. Ingen som jag känner säger: "Bibelordet talar för sig själv och behöver inte tolkas". De är kristna för att de vill leva i Jesus efterföljd och skulle aldrig drömma om att kalla grannen för villolärare därför att han tolkar Bibeln på ett något annorlunda sätt.
Men de är inte intresserade av bloggeriet.
Så här i Fastan, med jordbävning och tsunami och kärnkraftskatastrof och strider i Libyen i baktankarna, känner jag en stor längtan efter enhet, också i bloggosfären Att kunna enas som kristna. Att kunna glädjas åt att vi är enade som Kristi efterföljare, trots olikheter. Om vi inte kan respektera varandra, hur ska då andra kunna se att vi har något de inte har; en tro på Jesus.
För ickekristna, sökare eller inte, är inte ett dugg intresserade av renlärighet. De är bara intresserade av om huruvida vi lever som vi lär.
Men ser jag på den kristna bloggosfären så tycker jag mig sakna den där enheten, kärleken till syskonen. En del vill inte ens erkänna av vi alla är syskon! Hur ska vi komma vidare med detta? Hur många ska vi skrämma bort från kristen tro genom vårt sätt att behandla varandra i bloggosfären?
Mycket insiktsfullt, Monica... Det är så sant. Och det är något jag inte har tänkt på, men visst är det så. Många kristna med ett sunt och ödmjukt förhållningssätt till bibeltolkning bloggar inte om det. Med önskan om en fortsatt härlig fastetid!
SvaraRaderaMisstänker att väldigt få människor, kristna eller ej, känner igen sig i den samhälls-,människo- och bibelsyn som framförs på flera sk kristna bloggar i Sverige. Det känns som någon slags extremvariant.
SvaraRaderaDet som ganska snart slår en när man går in och läser dem, är hur tvärsäkert och dömande man bemöter varandra. Så där kan man ju inte bemöta andra IRL, då står man där snart ensam. Tror att vissa som "hänger" på de där bloggarna är ganska marginaliserade IRL, men har på bloggarna hittat en plats där det är accepterat att använda den tonen gentemot andra och där de kan känna gemenskap i sina, i jämförelse med samhället i stort, marginaliserade bokstavstro där allt antingen är svart eller vitt, rätt eller fel.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet är helt klart så att det rör sig många bibelfundamentalister på nätet. Människor som påverkats av den egentligen dels obibliska och dels mycket nya uppfattningen att bibeln inte skall tolkas utan kan läsas rakt av. Att dessa människor som alla påstår denna sak alla har vilt skilda uppfattningar tycks inte få dem att inse att någonting är underligt med idén.
SvaraRadera