Gästblogg: Allan Willny om Himmel och Helvete

Den uppmärksamme har sett att Allan Willny flitigt kommenterar på denna blogg. När han inte gör det hinner han med att vara präst i Åker-Länna församling utanför Strängnäs, är författare (Den Stenlagda Vägen och Ulrik och Ludwig) och leder ett eget rockband "Spunk". Dessutom har han sysslat med kyrkoteater och som präst är andlig vägledning ett specialintresse. Han har lång erfarenhet av kristen djupmeditation och leder regelbundet retreater.
Allan säger sig också vara "hjärtligt trött" på den kristna splittringen och kallar sig själv "ortodox katolik av luthersk tradition".
--------------------------------------

Himmel och helvete

   Jag är i stort sett nöjd med översättningen i Bibel 2 000. 

Men en irriterande detalj är att det som tidigare översattes med ordet ”Gehenna” nu konsekvent skrivs ”Helvetet”. Gehenna är bättre eftersom det på Jesu tid var en soptipp utanför Jerusalem där det ständigt brann. Därav kallas det också ibland för ”det brinnande Gehenna”. När Jesus talar om att kastas dit är det som ville han fråga: ”Vill du kasta ditt liv på soptippen?” Alltså kasta bort alla möjligheter du får till omvändelse och därmed viljan att följa mig?

   Idén om ett brinnande helvete med sadistiska smådjävlar som pinar vissa människor i en evighet har mycket svagt stöd i både Bibeln och tidig kristen tradition. Det tar fart på allvar under medeltiden, och jag har en forskningsidé för den som är hågad: I Koranen, som jag läst från pärm till pärm i svensk översättning varnas man om och om igen för att hamna i helvetet om man inte följer och lyder profeten Muhammed. ”Elden är deras arvedel” är en ständigt återkommande refräng apropå mig och alla andra ickemuslimer. Tänk om det är en muslimsk helvetesföreställning som letat sig in i den kristna tankevärlden? På medeltiden hade muslimerna makten i Spanien och fanns alltså geografiskt nära de kristna universiteten i Europa. De hjälpte bland annat européerna att återupptäcka Aristoteles filosofi. Vilka andra idéer följde då med in i den lärda kristna världen? Jag vet inte – men tanken har slagit mig…

   Den som tror att jag nu försöker bortförklara idén om ett helvete på det här viset hugger i sten, och det ordentligt. Visst finns det en plats, eller ett tillstånd utan Gud efter detta livet. För den som vill ha det så. Men vi har ju Bibelns ord på att Gud vill att alla människor ska bli frälsta (eller räddade). Vi är väl inte alltför djärva om vi utgår ifrån att han menar en räddning till full gemenskap med sig själv i himmelriket? Och om han säger alla kan han väl knappast mena något annat än just alla? Vi som dagligen ber Herrens bön bör då tänka särskilt på en av raderna i den bönen: ”Låt din vilja ske.” Varför har en del av oss så svårt att tänka på vidden av den bönen – att vi, kanske omedvetet, ber för alla dem som inte tycks vilja ha med Gud att göra?

   Som en vanlig människa kan jag inte begripa hur det ska gå till att omvända alla dessa människor. Men det är tack och lov Gud som är Gud och inte jag. Varenda dagstidning och nyhetssändning talar ju emot möjligheten av allas räddning – men om nu Jesus kunde gå på vattnet och uppväcka döda är väl miraklet med allas räddning inte omöjligt? Och här blir problemet med alla ”kristna” som envisas med att förpassa sina medmänniskor till helvetet övertydligt. För det första är det Jesus och ingen annan som dömer. Som kristen har jag ingen rätt att hota någon enda medmänniska med helvetet. Än mindre har jag någon rätt att påstå om andra att de kommer att hamna i helvetet. Dels lägger jag mig i den uppgift som tillkommer Jesus ensam. Men jag misslyckas också med att följa honom eftersom jag då väljer bort att följa kärleksbudet.

   Vad är då min uppgift som kristen utöver att själv söka följa Jesus i tanke, ord och handling? Om jag, gråtandes krokodiltårar över alla dem jag tror (eller kanske till och med vill) ska hamna utanför och samtidigt uttrycker rena högfärdstankar om att vi som tycker som jag har vårt på det torra, då förpassar jag mig själv till det brinnande Gehenna och kastar mitt liv på soptippen i något jag skulle vilja kalla andligt högmod. Kom ihåg att högmod är en av de sju dödssynderna enligt klassisk kristen tradition. Jag blir till en farisé som lägger tunga bördor på andra utan att lyfta ett finger för att lätta dem. I fullt medvetande om att det finns en plats utan Gud som vi kallar helvetet blir följaktligen min uppgift att ofta återkomma till denna bön: Gode Gud, låt helvetet vara och förbli tomt!

                        Allan Willny

-------------------------------------------------