lördag 7 juli 2007

Förvalta sitt pund...

...… inte alltid så enkelt!

Ja, nu kommer ett inlägg som jag antagligen inte borde skriva. Dels blir det för personligt, privat rentav, dels mycket gnälligt.
Så de som inte gillar alltför privata och gnälliga inlägg, sluta läsa nu.

Jag sitter och läser Göran Skyttes ledarkolumn. Till min förvåning finner jag att jag blir arg. Sedan blir jag arg på mig själv för att jag blir arg.
Ja, men, om man börjar lipa när man skriver om abort, så kan man väl få bli arg när man läser Göran Skytte?

Stackars Göran, jag hoppas att han inte läser det här, han har inte skrivit något galet, faktiskt en riktigt bra kolumn. Jag gillar Göran Skyttes kolumner, speciellt när han skriver om trosfrågor, eller som nu, om Afrika.

Vad han skriver om är egentligen hur han har ”förvaltat sitt pund”, sina gåvor, hans egen förmåga att vilja skapa något extra. En gåva till människan som tar sig olika uttryck hos olika människor. Hos Skytte yttrar det sig som en vilja att skriva och filma.
Sedan klagar han lite och pratar om journalistisk som ”lever ett liv i skymundan, på fattiga villkor”. Det är då jag känner att jag blir... arg. Ja, egentligen inte på Göran Skytte. På vem?

Jag tycker inte att Göran Skytte borde klaga. Hans skapande lever ju inte precis ett liv i skymundan. Hans lördagskolumner läses av många. Han rör om i grytan rejält ibland. Hans och Bo Branders bok ”Ett år med Kristus” är en kristen bästsäljare, med rätta. Skytte reser land och rike runt och föreläser, predikar skulle en del säga, om sin bok, för fulla hus dessutom. Han är en kristen celebritet i ordets rätta bemärkelse. Kom inte och säg att han verkar någonstans i skymundan. (Att sedan inte alla tycker om det han skriver, är en helt annan historia…)

Take this soul
Stranded in some skin and bones
Take this soul
And make it sing
---
Take these hands

Teach them what to carry

Ibland etsar sig musik fast, texten sätter sig på hjärnan. I detta fall känns det för mig som om orden är ett eko av det som Vår Herre har tjatat om ganska länge nu; Använd dina gåvor. Med andra ord: Förvalta ditt pund.

Take this soul and make it sing.
Går an att säga för en av världens mest kända kristna celebriteter. Han öppnar munnen och sjunger och hans band säljer miljoner. Han öppnar munnen och talar (predikar) för presidenter och kungar och företagsledare. Skriver i blänkande tidskrifter och läses.
Det är lätt att förvalta sitt pund när den röda mattan sedan länge är utrullad.

Jag lyssnade på Helle Klein i Sommar. Bra program i sin helhet. Välartikulerat, intressant, kort sagt; jag gillade det.
Däremot har jag fått allt svårare att läsa hennes blogg. Hennes bloggande om hur hon flyter sig fram och tillbaka i politikens och kyrkans toppskikt har jag fått allt svårare att finna något vettigt i. För kom nu inte och säg att Klein kommer att bli en vanlig präst. Nej, hon kommer att fortsätta att röra sig inom toppskiktet, kyrkans denna gång. Klein har sina kvaliteter, även om jag inte håller med om allt hon säger, så tror jag nog att hon kommer att bli en bra präst. Men vanlig, blir hon aldrig. En kristen celebritet, röda mattan utrullad där också. Tala, bli lyssnad på, förvalta sitt pund; inget problem för henne inte.

Jag vill också gärna "skapa något utanför mina ramar".
Gud knuffar mig i ryggen emellanåt och säger bokstavligen: Gör något!
Då blir jag lite sur. Sur på Gud, ja, faktiskt. Får man inte det?
Vadå? svarar jag. Vad ska jag göra? Du om någon vet vad jag vill. Och som jag också inbillar mig att jag kan. Men jag är ingen Skytte, Bono eller Klein som redan har nått fram dit, där de får chansen att förvalta sitt pund, att skapa ”något som gör gott och stannar kvar”, för att citera Skytte.
Att skriva för skrivbordslådan gör knappast något gott för någon. Stannar kvar gör det däremot. I skrivbordslådan alltså.

Det var hemskt gnälligt, det här. Gör knappast något gott för någon...
Det är kanske bättre att jag bakar några kanelbullar. Det är jag också bra på. Det känns i alla fall bra när ungarna säger: Är bullarna redan slut?

Always pain before a child is born
Yahweh,
tell me now
Why the dark before the dawn?
----------------

Läs vidare Förvalta sitt pund... del 2




6 kommentarer:

  1. Tack för länken!

    Nej, talenterna är inte rättvist fördelade, det erkänner ju Jesus själv i liknelsen (Matt 25: 14). Det där med rättvis fördelning är inte Guds gebit riktigt verkar det som.

    Men jag gillade Skyttes jämförelse med höjdhopparen: "Världsmästaren i höjdhopp kan förvalta sitt pund sämre än t ex en svårt handikappad som mödosamt lär sig att lyfta benet en centimeter ovanför marken".

    Jag har också lättare att jämföra mig med den handikappade än med höjdhopparen i Skyttes text - och med den som bara fick en enda ynklig talent i Jesu liknelse. Man är ju trots allt svensk!!

    Antar att man inte skall jämföra sig med storfräsarna. Gud ser ändå vår innersta önskan, bullarna och bloggraderna. :) Och du vet ju säkert att dina bloggrader betyder mycket för oss som läser!

    PS: om nu Skytte känner sig ynklig så tror jag faktiskt på det. Det är väl mänskligt att känna sig ömsom underlägsen ömsom överlägsen oavsett var i hierarkin man befinner sig.

    SvaraRadera
  2. Om nu Skytte känner sig ynklig...
    vet du, Johan, jag tänkte nyss på samma sak!
    Jag antar att man har trösklar att ta sig över oberoende hur framgångsrik man är.

    Bilden med höjdhopparen är naturligtvis lysande, visar essensen i Jesus liknelse. Det hela handlar ju om att förvalta det man har.

    Men jag antar att jag är precis som Skytte...
    Jag vill mer...

    Tack för uppmuntrande ord!

    SvaraRadera
  3. MONICA: Nä, du är ingen Skytte, Bono eller Klein. Du gnäller inte, heller. Du är Monica Olsson Kolkman med dina enastående talenter. Din skrivbordslåda tycker jag du med hela bordet ska köra till närmaste tipp! Vad ska du ha den lådan till? Förvara alla utkast och idéer? Nix! Här ska inte alls tänkas i banorna av "konserverad gröt" som bara blir gammal. När kör du till tippen med den lådan?

    Du är MONICA med ett flertal arenor. Många arenor. Med en massa relationer. Och en massa poster som är redan vad du visionerat om. Du behöver inga bekräftelser längre, du är redan den du drömt om... Mitt i kanelbullsmeten, bland ungarna, med familjen och glöden och elden från Himlens Far som vet vad han skapat när du blev till...

    SvaraRadera
  4. Tur att jag har bloggen...
    och de som läser...

    Skrivbordslådan? Jag antar att de flesta skribenter har en...
    I mitt fall blir den nog kvar, där lagrar jag det som senare kanske kan användas...
    En höjdhoppare måste ju träna innan han hoppar, annars blir det inga goda resultat.

    Återigen, Dag, tack för uppmuntrande kommentarer!

    SvaraRadera
  5. I boken Efterföljelse påminner Bonhoeffer att vi ska ta uppvårt kors och följa Jesus. Bonhoeffer varnar för att söka vårt kors. Att leta efter något ädelt. Om jag tolkar Bonhoeffer rätt, så är det bara att böja sig ner, där man går och står, och plocka upp sitt kors. den finns där. Detsamma lär väl gälla att förvalta sitt pund. Det är bara att vittna. En del når fler än andra. Skytte har talang för uppdraget att vittna.
    Upplever nog att du förvaltar ditt pund väl i dina ofta mänskligt varma betraktelser.

    SvaraRadera
  6. Leo lever!
    Jag menar, kul med ett livstecken, det har ju varit lite tyst på din blogg...
    Jag blir alldeles överväldigad över alla uppmuntrande ord. Det värmer!

    SvaraRadera