torsdag 12 juli 2007

Mosquitoes in your house

Om den globala klimatförändringen leder till att malarian kommer ta sig tillbaka till Europa, så ligger vi risigt till i Holland. Största delen av Holland är egentligen ett enda stort träsk.
Snyggt utdikat kanske, men annars... One big swamp! Lite som Shreks.
Där vi bor är det gammal torvmosse. När min dotter har ridlektion och galopperar förbi där jag sitter som åskådare så skakar marken.

Vi bor ungefär 2 meter under havsytan. Någonstans måste ju vattnet församlas. Det vill säga; överallt. Det finns små kanaler överallt. Vattnet pumpas upp i en kanal som ligger något högre, som pumpas upp i en kanal som ligger ännu något högre, som pumpas upp i... till slut hamnar vattnet i en flod som rinner ut i havet.
Vad kommer med vatten? Jo, mygg.

Jag har inte ont av mygg. De gillar inte mitt blod. De biter bara mig om de inte har något bättre alternativ. Och jag får inte heller så ont av myggbettet. En orsak till att jag aldrig fick malaria under drygt fyra år i tropiska Afrika?
Ett bättre bitalternativ är tydligen min man. De små odjuren håller honom vaken om nätterna. Han blir grinig och jag är oförstående (jag sover ju på nätterna, eftersom myggen flyger till honom i stället).
Trots myggnät för fönstren i hela huset så har vi mygg i sovrummet. En god vän tror att mygg tar sig in genom avloppet. "Det finns inget annat alternativ. Hur tar de sig in i huset?"
Lösningen till detta problem som håller på att utveckla sig till en mindre äktenskapskris (en grinig man som inte sover är inget att ha. Vare sig på natten eller dagen...): Ett gammalt klassiskt tropiskt myggnät över sängen! Införskaffat häromdagen och upphängt igår kväll. Inte utan problem, min man klagade över billigt kinesiskt skräp. Nåja, det hängde till slut. Frid och fröjd?

I morse väcktes jag av en mygga som surrade runt huvudet. (Maken var redan på väg till jobbet, så därför kom de till mig...). Tittade upp och upptäckte två andra myggor. På insidan nätet!

Och jag som hade tänkt skriva ett blogginlägg om människan som skapelsens krona och det smartaste djuret (ursäkta: smartaste varelsen) som Gud skapade...

Hur tar de sig in?












Utsikt från vår trädgård

9 kommentarer:

  1. Ständigt dessa frågor!;-)

    SvaraRadera
  2. Ni bor väldigt vackert!!

    Ja, vi människor tror att vi sitter i förarsätet - men det är insekterna som regerar jorden.

    Det är säkert en bra gissning att myggorna blir fler om temperatur och vattentillgång ökar. Men sådana här saker brukar vara mer komplicerade än en 5-dagars väderprognos. Tänk bara på de oändligt stora summor som läggs ned på älgforskning/övervakning. Ändå kan vi i bästa fall bara förutspå älgpopulationens storlek i 1-2 år fram i tiden.

    1000 saker, och kombinationer av dessa, kan säkert påverka stickmyggans och malariaparasiternas utbredning, täthet och evolution. Min erfarenhet är att "forskarna" nästan alltid har fel i sina prognoser. Och även om malarian kommer så är det inte säkert att den kommer i samma "form" som i tropikerna.

    SvaraRadera
  3. Bästa fru Olsson Kolkman! :-))

    Att bo 2 m u.h. är att utmana en vettig överlevnad. Mosquitoes är en käck återkoppling till brobyggandet till Afrika i och för sig. Kul som inslag i romanen. Men född på landet och bondpojke uppe i Lappland skulle jag enkelt lösa detta delikata problem genom att se till att flytta på störten med åtminstone 15 m ö.h.

    Den bistra men enda lösningen för hemfridens skull är att lämna den bedårande utsikten a.s.a.p. för att slippa myggvägarna in nedifrån... Alternativt kan ni köpa en segelbåt och förtöja vid balkongen. Vår dotter bodde i segelbåt några år och födde 3e barnet i segelbåt förra midsommaren.

    SvaraRadera
  4. How how, har Monica tagit bloggsemester? ;) Ingen press alltså, men du vet att du har ivriga läsare som väntar! :)

    SvaraRadera
  5. Dag!
    Min man säger alltid; Vi har ju alltid stugan i Sverige (30 möh). Om det skulle gå riktigt illa...
    Gigantiska berg på 15 m finns inte i västra Holland.

    Johan!
    Jag ska ta blogg semester, men inte riktigt ännu... Lovar att annonsera min bortavaro ordentligt.
    Men annars flyter det lite trögt just nu... Både från min sida (ingen inspiration)och från läsarnas (de har nog tagit bloggsemester om man tittar på läsarstatistiken).
    Och jag håller på att läsa Brian McLarens
    "Generous Orthodoxy", det kräver en del energi.
    Hade tänkt skriva något om kristna och miljöengagemang, för att spinna vidare på en diskussion jag och Birger Schlaug har haft. Med anledning av vad han sade i Visby att samarbete mellan kyrkor och miljörörelsen var så närmast omöjlig...
    Kanske något för dig också, Johan!
    Struntar kristna i miljön??

    SvaraRadera
  6. Förlåt, Johan, jag vet att du varit inne på miljöfrågor alldeles nyss.
    Frågan är snarare mer i allmänhet; struntar kristna (med tonvikt på konservativa/fundamentalistiska/höger/karismatiska etc) i miljön?
    Eller som Schlaug sade på sin blogg om varför kristna "struntar" i miljön:
    "Kanske som medel att påskynda den yttersta dagen...".

    SvaraRadera
  7. Monica,

    Med den utsikten kanske man står ut med en hel del...?

    Igår var jag i skogen, knökfullt av mygg - men de stacks inte - för ovanlighetens skull - annars brukar de dras till mig med närmast magnetisk kraft (överlevde konstigt nog många somrar i Norrland som barn...bland målmedvetna jättemygg, ettriga knott och ilskna bromsar, minns även ett otäckt getingbett som jag reagerade kraftigt på).

    MEN: jag fick alltså inte ett enda myggbett igår, trots svärmarna som surrade omkring mig hela tiden - vid vattnet dessutom! Häpnar fortfarande.

    Har hört nånstans att bara honmyggor sticks. Men detta var ju inte Athos (se mitt inlägg om det för några dagar sedan), så alla mygg kan inte ha varit av hankön.

    En teori till hur muggen kom innanför ert myggnät: de måste helt enkelt ha passat på att flyga in samtidigt som din make trasslade sig ut för att gå till jobbet.

    Det är ena snabba rackare!

    Charlotte

    SvaraRadera
  8. Myggen skulle det förstås stå. Inte muggen... :-)

    SvaraRadera
  9. Jodå, jag står ut med mycket, trivs faktiskt riktigt bra både med hus och utsikt (och mygg, de biter ju som sagt inte mig...)

    Mitt värsta minne är knott under en kanothelg i Dalsland för ett antal år sedan.
    Vi satt nästan mitt i lägerelden, men det hjälpte inte. Endast tältet var knottfritt, inte så kul.

    SvaraRadera