Halvårstankar...

Snaaart.... bloggsemester. Det behövs. Har inte riktigt kastat in handduken ännu, jag ska säga till när jag drar till trakter där internet inte finns.

Ska ta med en anteckningsbok och skriva ned vad jag kanske skulle vilja blogga om till hösten.

Vad ska jag blogga om till hösten? Önskemål?

Min blogg är ett halvår gammal (ja, min halvdana försök som började i mars 2006 räknar jag inte, då visste jag knappt vad en blogg var, hur den fungerade och ännu mindre hur man "marknadsför" den).
Bloggen har varit en något omvälvande upplevelse, men kanske ännu mer bloggosfären i stort. Allt man kan läsa, vill men inte hinner läsa och allt som inte är värt att läsa. Jag blir lika glad varje gång jag hittar en ny, riktigt bra blogg.

Den interaktiva delen är givetvis det bästa av allt. Det är som om man får en drös brevvänner på en gång. Och det känns som man lär känna en del bloggare, utan att ha sett dem. Precis som det var med gamla hederliga brevvänner.
Det är givetvis inte enbart solsken. "Celebritetsbloggare" som inte svarar på kommentarer har jag svårt för. Först sätter de i gång en diskussion och sedan drar de sig ur den.
Å andra sidan, kontakt med bloggare som man inte hade förväntat sig skulle lägga ned så mycket tid på att svara alla som skriver en kommentar, är upplyftande.
Många har nämnt att bloggandet är något beroendeframkallande. Till och med lite galet. Men för att att citera en uppskattad bloggkollega: "Vad vore världen utan ett viss mått av galenskap??"
Min man undrade förresten om jag hade några läsare (han läser inte min blogg, han läser nämligen inte svenska...) och jag sade mellan 30 och 50 per dag. Jag tror att han var lite imponerad. (Jag nämnde inte att jag en dag hade 500, för då hade han nog frågat vad jag hade skrivit om, och just det hade han nog inte velat att jag skrev om.. Lite hemligheter kan man väl ha för sig bättre hälft, eller...)

Jag vill passa på att tacka att bloggkollegor, och alla som har varit inne och kommenterat. Fortsätt med det!

En blogg utan någon som kommenterar är inte någon större idé att ha, tycker jag. Då känns det som om man skriver för sig själv och det behöver man ju inte göra på internet. Det kan man göra på datorn och spara och titta på när man vill.

Som en gammal hederlig dagbok med lås på.

Bloggen är som en modern "Luther spikar upp sina teser på dörren" (eller vad var det han gjorde?...), så att alla kan läsa.

En revolution, kanske, underskattad av många, speciellt journalister (rädda för konkurrens?).

Överskattat, kanske, det finns nog en hel del skräp där ute i bloggosfären. Jag hoppas inte att min blogg räknas dit.

Hälsningar från staden med osten