söndag 1 juli 2007

Blodig Helig Mark och Love and Peace or Else



Den som har läst min blogg ordentligt vet att jag ogillar när man ser på svåra frågor i svart-vitt.Vare sig det gäller prästvigda kvinnor, samkönade äktenskap, äktenskapet som sådant, abort, krig... Jag har bestämda åsikter om mycket, men jag vill inte se i svart-vitt. Det finns inte alltid svart-vita svar på svåra frågor. I andra frågor är jag kluven, och jag bevakar min rätt att inte ta ställning. Eller rättare sagt; jag bevakar min rätt att tvivla, att tycka att vissa frågor är helt enkelt vansinnigt svåra och svåra att ta ställning till.
Israel-Palestina är ett sådant ämne. Få ämnen väcker så starka känslor i kristna sammanhang (och i andra).

(Oj, upptäcker att jag inte har fått mitt morgonkaffe. Eftersom jag har lovat mig själv att inte skriva några blogginlägg innan jag har fått mitt morgonkaffe så tar jag en paus. Hjärnan behöver få sin drog.)
I vår familj brukar vi läsa Bibeln efter middagen. En klassisk tradition i holländska reformerta hem. Vi läser ur Barnens Bibel, för de minstas skull. I lördags fick läsa om ett stycke från fredagen. Vår dotter hade nämligen missat det, eftersom hon inte hade varit hemma. Det handlade om när Moses får se ut över det land som Gud har lovat sitt folk, stående på berget Nebo. "Där har vi ju varit, så jag vill läsa det igen," sade dottern. Berget Nebo ligger i dagens Jordanien. Av alla bibliska platser som vi har besökt, så är Nebo det som väcker starkast känslor hos mig. En klar dag kan man se halva Israel från Nebo. Döda Havet, Jordandalen, bergen med Jerusalem, Jeriko. Man slås av hur litet landet egentligen är
Genom årens lopp har jag fått allt svårare att läsa Gamla Testamentet och de avsnitt som handlar om hur Israels folk tar det land som Gud har lovat dem i besittning. Ännu svårare blev det under åren i Mellanöstern. Det är helt enkelt enormt svårt att bo över tre år i Syrien, utan att ändra syn på Israel. Det kommer för nära inpå helt enkelt. Syrien är officiellt fortfarande i krig med Israel och någon fred kommer antagligen aldrig till stånd så länge Israel inte lämnar tillbaka Golanhöjderna, ockuperat 1967. Men det kommer troligen aldrig att ske, Golan är för stategiskt och står för en stor del av Israels vattenförsörjning. Vatten viktigare än olja i denna del av Mellanöstern.
Jag har blivit hjälpt av att läsa utifrån perspektivet Guds frälsningsplan. I Guds plan för att frälsa mänskligheten ingick det vi kan läsa i Gamla Testamentet, det som leder fram till Jesus.

Min bibliska syn på Israel består. Jag tror att Gud har lovat israeliterna Israel. Men hur fungerar det löftet nu? Ger det Israel rätt att handla hur de vill?
Naturligtvis inte. Jag har tidigare skrivit om det i insändare i Dagen och Kyrkans Tidning. Det har hänt en del sedan dess, kriget i Libanon förra sommaren och övertagandet av Gaza nu senast. Min syn på Israels handlingar har inte förändrats. Men man har ju känslan av att palestinerna, både Al Fatah och Hamas, har bränt sina kort när de ger sig på varandra.
Men i stort sett står jag för vad jag skrev då.

Jag brukar ibland ta till bilder för att få mig själv att förstå. Bilden, eller liknelsen, som jag använder här, är denna:
Jag har en bror (inte i verkligheten, det här är ju en liknelse) som jag älskar. Han har alltid stöttat mig och hjälpt mig, trots att han har svåra personliga problem. Ett problem är att han är våldsam. Våldsam i sitt äktenskap. När han och frun bråkar så slutar det alltid med att han slår henne. Kvinnomisshandel. Min bror är en kvinnomisshandlare.
Jag tar alltid ställning för min svägerska. Erbjuder sängplats, har till och med varit i rätten och vittnat. Mot min bror. Som jag älskar. Vi är förenade genom blodband och jag älskar honom.
Men Gud, vad jag hatar det han
gör!

Denna liknelse haltar, jag vet. Israel har fiender som vill utplåna staten från jordens yta. Israel slåss för överlevnad. Det kan man inte precis säga om brodern i liknelsen.
Men vad jag har så svårt för är Israels totala oförmåga att ge igen med samma mynt. Ni vet, det där gammaltestamentliga öga för öga, (som inte gäller längre, det har Jesus tillintetgjort enligt min mening). Israel har skrivit om det gamla talesättet: Öga för liv, kidnappad soldat för anfall på ett helt land. Byggande av en mur på andras mark, så att de inte kan nå sina olivlundar, eller ta sig till jobbet eller sjukhuset. En skyddsbarriär, jag vet…
Vad jag också har svårt för är vissa kristnas oreserverade stöd för Israel. I sammanhanget glöms den andra sidan bort. Även de kristna araberna ignoreras. De som har varit kristna sedan apostlarnas tid. De trossyskon som vi borde se upp till och som vi kan lära oss så mycket av!

Man påverkas av att bo i det Heliga Landet, eller på gränsen till det, jag antar att Damaskus ligger på gränsen. Man påverkas. Det är helig mark. Ibland fick jag bokstavligen känslan av att jag var tvungen att ta av mig skorna, därför att jag stod på helig mark.
Men det är helig mark med blod på.
Det gör ont. Min Gud, det gör så ont!
Om jag inte var pacifict innan syrientiden, så blev jag det nog där. Utan kärlek och fred kommer vi ingen vart. Vi är alla Abrahams barn.
Hjälp. Jag behöver hjälp att uttrycka detta:
Lay down
Lay down your guns
All your daughters of Zion
All your Abraham sons
I don’t know if I can make it
I’m not easy on my knees, Lord
Here’s my heart and you can break it
I need some release, release, release
We need
Love and peace
Love and peace


-----------

Uppdatering:
Hittade länk till Dagens Urbloggat 3 juli.
-------------
Uppdatering II:

Om nu någon undrar vad det står på pannbandet Bono tar på sig på slutet.
Det står Coexist, där halvmånen står för C, davidstjärnan för X och korset för T.
Kommer från den animerade videon för Yahweh, som finns på samma album som Love and Peace or Else.

7 kommentarer:

  1. Hjälp mig Monica (& Simon Perez)
    Perez sade i en intervju att man inte skulle låta sig övertygas av andra att det bara finns två möjliga vägar. Utan att det går att hitta minst ett tredje kreativare alternativ.

    Min fråga är:
    hur det blir med intelligen design-debatten?jag recenserar just nu en bok för tidningen STK:
    Darwin eller intelligent design (en dansk antologi)

    Det "inns visst bara två val" ochbåda lägren menar att det andra är okunnigt.
    Till råga på allt handlar det om barnens skolundervisning i biologi, så rösterna är extra hysteriska.
    Pust, hur kommer detta problem att lösas?
    Kan man inte lugnt diskutera?

    SvaraRadera
  2. Läsvärt som vanligt! Jag är dock förvånad över att du inte fått ca 1001 fanatiska kommentarer från höger och vänster redan?

    Personligen tänker jag att det är försvarbart att använda oproportioneligt mycket våld om du har opropertioneligt många fiender som vill förinta dig. Att vända andra kinden till brukar väl sällan löna sig för små stater?

    SvaraRadera
  3. Jag har kanske inte så många läsare med fanatiska åsikter, Johan...

    Att andra kinden till är kanske inte lönsamt för små stater, utan mer något för varje människa personligen.
    Men för oss alla är det väl antagligen lättare att bli arg (och kanske ta till våld) än att söka efter en fredlig lösning på en konflikt. Har en känsla av att det ligger i människans natur.
    Vända andra kinden till är väl ett av det mest revolutionära som Jesus sade, men svårt att omsätta i praktiken.

    SvaraRadera
  4. Hmmm. Bono är ju bra. Men Israels politik har jag svårt för - å andra sidan. uppfattar man sig som det utvalda folket så leder det förstås lätt till hybris och funderingar på att man kan göra vad sjutton som helst...Vad man är gör blir rätt. Känns ganska obehagligt. Muren är väl ett exempel på "terroristbekämpning" som bara skapar mer terrorister... Ungefär som när USA bombar hej vilt i Afghanistan. Hade mina grannar, barn och vänner drabbats av en amerikansk missil som kommer väsande över trädkronorna skulle jag bli minst sagt hatisk mot USA som symboliserar hela västvärlden. Det tycks mig som om allt fler kristna tyr sig till gamla testamentets öga för öga-filosofi... Problemet är att vi alla blir blinda till slut.

    SvaraRadera
  5. Efter Johans kommentar förväntar jag mig nya fanatiska kommentarer varje gång jag ser efter.
    Men det var ju bara Birger, så jag blev lugn... :)

    Ser att ett stycke av detta inlägg har letat sig in på Dagens sista sida. Finns tyvärr bara att läsa på PDF versionen som endast är tillgänglig för prenumeranter, vad jag vet.
    Jag antar att Emanuel har varit i farten. Man tackar för uppmärksamheten.

    Skämt åsido, Birger!
    Bono är bra, härligt politiskt okorrekt ibland (beror kanske på vilken sida man står på).
    Som jag berörde i en av insändarna, så tror jag att Hamas hade Israels ockupationsmetoder att tacka för sin valframgång, givetvis också Al Fatahs korruption. Tyvärr.
    Men om jag utsattes för självmordsbombare, så hade jag antagligen också byggt en mur runt mitt. Men på min mark, vill jag betona.
    Känslan av kluvenhet består.
    Och det gör ont.
    Jag skrev väl detta inlägg i första hand för att ventilera den smärtan.
    Det gör ont när man ser någon man älskar göra fel.

    Hatet gör oss blinda. Öga för öga-filosofin eskalerar och vi förlorar oss i hämndaktioner.
    En del tycker att Jesus-orden om att vända andra kinden till är mesiga. Det går väl emot människans natur att inte försvara sig.
    Men orden har en annan innebörd, och man kommer osökt in på ickecvåld. Får mig också att tänka på vad Jesus säger i samma kapitel (Luk 6):"Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er?--- Älska era fiender."

    Så långt man kan komma från Öga för öga...

    Det var min tisdagspredikan...

    SvaraRadera
  6. Jag har den djupaste respekt för Birger och hans parti som jag till och med har röstat på. Men det märks alltid att Israel-fobi och USA-fobi går hand i hand. Dick Erixon har skrivit ett fantastiskt inlägg om USA-skepsisismen här: http://www.erixon.com/2/blogg070708.htm#5

    Israel är ju inte heller det enda folket som anser sig utvalt. Arabiska är ju tydligen det officiella språket i himlen om jag förstått mina muslimska vänner rätt.

    Tack för predikan Monica! Och grattis till hedersplatsen i Dagen!

    SvaraRadera
  7. Hedersplats, jag vet inte...
    Men om det stämmer att man först läser första sidan och sedan kollar in vädret, då ligger jag väl bra till...

    Utvalda folk finns det gott om i världen.
    De gör oftast inte livet lättare för sina grannar.

    SvaraRadera