Holland har sin egen Harry Potter. Nästan bokstavligen. När Jan Peter Balkenende, numera premiärminister, övertog partiledarskapet för CDA (något motsvarande kristdemokraterna i Sverige, men här är det också det största högerpartiet) så reagerade många på hur lik Harry Potter han var.
Ett av de bästa första aprilskämten i Holland var att Blakenende skulle spela Harry Potters pappa i filmen. Balkenende, som snabbt förstod PR-värdet (eller så var han redan insyltad i skämtet, levererat av holländska Jeugd-journal, Lilla Aktuellt på svenska), sade till media hur ärad och glad han var att han hade fått förfrågan.
Enligt uppgift ska sista Harry Potter-boken redan ligga ute på nätet. De två senaste böckerna köpte jag så fort de kom ut. Denna gång har jag sagt att "Nä, jag väntar nog till den kommer ut i pocket..." Jag vet inte om jag kommer att klara hålla det löftet. Dessutom är det priskrig hos bokhandlarna i Sverige och bokmomsen ligger på bara 6%(fortfarande hoppas jag, så det blir nog billigare än Amazon).Behöver jag säga att jag gillar Harry Potter? Trots att de handlar om häxeri.
Äsch, den där diskussionen om det ockulta tycker jag är fånig. Om man gillar Sagan om Ringen och Narnia, varför inte Harry Potter?
Det är litteratur, fantasi! Får hjärnan igång lite.
Vad är nu så speciellt med Harry Potter? Jo, det är ju JK Rowling förstås. Jag kan inte låta bli att avundas henne. Samma ålder som jag, hade en idé om en elvaåring med magiska krafter, och nu är hon en av världens rikaste. Hon har skrivit sina böcker som småbarnsmamma.
Och så har böckerna något gediget "engelsk barnbokskvalitet" över sig. Det märker man speciellt om man läser böckerna på engelska. Bra språk, spännande, humor.
Fantasy som genre passar inte alla. Min bättre hälft förstår inte ett smack. Gick pliktskyldigt med och kollade in Frodo och Co. på bio för några år sedan. Lyckades nog aldrig ta sig igenom Sagan om Ringen när han var tonåring (jo, jag vet många har fastnat i början på Tolkiens trilogi), och för övrigt så läser han nästan aldrig vanliga romaner. Tråkmåns!
Harry Potter 5 slapp han, fick vara hemma och passa den yngste, medan jag tog de andra två plus en kompis till min dotter på bio i går kväll. Tur att man har ungar med fantasi.
Min dotter har sett alla filmerna, men inte förrän nu har hon bestämt sig för att ge sig på böckerna. Hon är elva år, rätt tid att börja, Harry är ju elva när första boken börjar.
Jodå, filmen lever upp till förväntningarna. Filmerna har blivit mörkare till tonen i samma takt som böckerna. Och Harry Potter blir kär. Men kyssen under misteln är det enda man får. I boken får romansen lite mer utrymme. Fast det är klart, ska man få ihop en 800 sidor tjock bok på dryga två timmar film, då måste man kapa här och där. Personligen tycker jag att femte Harry Potter-boken är en av de bättre i serien. Speciellt elevernas motstånd mot den hemska rosafluffiga Dolores Umbridge, som visserligen gestaltas utmärkt i filmen, men i boken är hon ännu hemskare.
I alla filmerna har professor Snape hela tiden varit min absoluta favorit, suveränt spelad av Alan Rickman, en av mina favoritskådisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar