Jag kan inte låta bli att fråga; varför ska man gifta sig? Egentligen?
Jag har skrivit mycket på denna blogg om vigsel och äktenskap och sex och allt möjligt...
Min civilrättslärare på socialhögskolan hade sina, mycket tunga, argument, för giftermål. Rättsligt sätt är det bäst att vara gift. Tryggast. Punkt. Skrämda unga sammanboende kvinnor lämnade han efter sig i föreläsningssalen den gången.
Under den första kristna tiden fanns tydligen inte kristna äktenskap. (Tror jag läste det i en bok av Peter Halldorf, där han skrev om Augustinus.) Man gifte sig civilt. Men när ändrades det? När blev äktenskapet ett sakrament? Varför?
Någon som vet?
En insändare i Dagen, som är sambo, ifrågasätter varför man ska gifta sig. Man blir väl inte automatiskt mer trogen för att man är gift?
Visst kan man fråga sig; varför ska kristna gifta sig? Välsignar inte Gud förhållandet, om man ber honom om det?
Jag kommer att tänka på en bok jag en gång läste om de första boerna, det vill säga, de holländska bönder, som lämnade Kapkolonin någon gång på 1600-talet och gav sig ut för att få frihet och, slutligen, kolonisera Sydafrika, det som kallas "The great Trek". Det kunde gå år mellan besök från en präst. Djupt kristna människor levde samman, fick barn och det utan att vara formellt gifta. När en präst kom blev det givetvis massvigslar och massdop.
Långt tillbaka i min släkt levde mina förfäder som "sambo". Det hade "inte råd" att gifta sig. De var torpare/backstugusittare, vad jag vet. Barn fick de ändå, det hade de tydligen råd med...
Men ändå, jag undrar bara. Varför måste man gifta sig?
För mig och min man var det självklart att vi skulle gifta oss. Vi ville gå igenom den där ceremonin där man lovar inför Gud och församlingen att leva trogna ihop. Det blev liksom officiellt på något sätt. Och dessutom är det ju en stor härlig fest med släkt och vänner!
Men var vårt förhållande inte välsignat från första stund? Från den där stunden då vi var övertygande i hjärtat att det skulle bli vi två? Den där märkliga känslan som kom så tidigt efter att vi hade mötts?
Jag bara frågar.
Gifter man sig som kristen för att "det hör till en kristen livsstil". Eller?
För att det inte är en privat angelägenhet? Det skall göras officiellt?
När jag funderar så väger det rättsliga argumentet faktiskt tyngst. Man deklarerar inför samhället att man lever ihop. Sedan kan man be om Guds välsignelse. Men måste välsignelsen och löftena ske inför en präst och en församling/vittnen? Är inte Guds välsignelse större och outgrundligare än våra ritualer?
Jag skulle gärna vilja höra era argument, eller funderingar.
Som du undrar jag när äktenskapet blev sakrament. I GT ledde ju samlag till automatiskt äktenskap.
SvaraRaderaJag tycker att det är viktigt att visa hela världen officiellt att "vi två vill leva tillsammans hela livet, och vårt äktenskap skall vara på kristen grund". Det blir ett vittnesbörd!
Sedan vill man ju inte vara utan välsignelsen.. :)
Men jag skulle inte alls ha något emot att den civilrättsliga delen skildes från den kyrkliga.
- Varför måste man gifta sig?
SvaraRadera- När blev äktenskapet ett sakrament? - Varför?
- Någon som vet?
Bra frågor, Monica, undrar just om ambassadörerna i Guds rike kan ha svar för just dem som verkligen ställer såna frågor... Kan det va´ så det hänger ihop och som livets puzzelbitar finner sina rätta platser?
Eller är det så att i en postmodern era så gäller det att se till att alla frågor leder till ett vakuum där livet stryps för lustan räcker inte som motiverande faktor?
Johan! Det där med GT får mig att tänka en enda liten vers i 1 Mos 24:67:
SvaraRadera"Isak förde Rebecka till tältet, han tog henne till hustru, och han älskade henne."
Inga krusiduller, minsann!
Din förklaring till varför man gifter sig tror jag stämmer in på de flesta kristna. Det blir ett vittnesbörd också.
Dag!
Du verkar inte riktigt ha några svar...
Det där sista får du gärna förklara lite närmare.
De äldsta texter som bevarats finns hos sumererna som levde mellan Eufrat och Tigris för ca 5000 år sedan, bland annat är en hymn till Inanna bevarad där den bedjande klagar över att staden Uruk avfallit från henne som gett dem jorden och därmed livsmedel. En följd av detta avfall var att "Stadens kvinnor talar inte längre om kärlek med sina män. På natten älskar de inte längre med dem."
SvaraRaderaMan kan anta att relationer män och kvinnor alltid varit en grundsten i människors gemensamma samhällsbygge. Men ett äktenskap talas det inte om. Man kan ändå anta att man har viljat manifestera övergången från barndom till familjebildande med någon slags officiell fest. Men att det skulle vara själva kärnan i gemenskapen verkar långt ifrån fakta och bibelns budskap. Det antyds inte heller att den gemenskapen började officiellt förrän den offentliga festen var över. Det är antagligen en sen sedvänja att kvinnan ska säljas av sin familj till en man. Bibelns skapelseberättelse tyder på jämställda relationer i början. T.o.m de polygama patriarkerna verkar ha inväntat hustruns frivillghet innan de låg hos henne.
Äktenskapet som sakrament har uppstått först när kristendomen blev statsbärande religion i romarriket. Men det vanliga i katolska länder är ännu att man skiljer mellan kyrklig och juridisk vigsel.
Varför vill man ha statlig kontroll av parbildandet öht? Varför ställde kyrkan upp med eviga incitament?
Jag tror att det finns två bitar: "Inför Gud och denna församling". Dels Guds välsignelse och hjälp, men också församlingens. No man is an island, men inget gift par heller, vi behöver den större gemenskapens stöttning, stöf och bekräftelse.
SvaraRaderaSkillnaden mellan sambo och äktenskap är många (och viktiga) men framför allt är skillnaden dem emellan skillnaden mellan ett kontrakt och ett förbund: Ett kontrakt gäller så länge båda parter får ut något av det - ett kontrakt kan sägas upp, BÖR sägas upp om det inte uppfyllt: "Vi kan inte veta vad framtiden har i sitt sköte, men så länge kontraktet är fördelaktigt håller vi ihop". Ett förbund är evigt. I äktenskapet säger vi: "Vi kan inte veta vad framtiden har i sitt sköte, men vi tänker möta den tillsammans."
Resultatet blir att kontraktsrelationen blir en relation utan historia - det är bara här och nu som gäller, för det är bara här och nu vi säkert vet något om, medan förbundsrelationen VÄXER ned sin historia. Kontraktsrelationen bygger på kamp, medan förbundet bygger på trygghet.
Vem kan egentligen säga att barn gagnar oss? I en kontraktsrelation blir ofta barnens ankomst ett kontraktsbrott.
För att sammanfatta; det verkar ändå som om det officiella är det som väger tyngst, som ingående av ett förbund, ett vittnesbörd.
SvaraRaderaMen man kan väl också säga att synen på äktenskapet har förändrats, förr var det ett avtal mellan släkter, äktenskapet hade ett syfte; att producera ättlingar. Därför är väl just samlaget så centralt i GT, det handlade om att få barn, helt enkelt. Ritualerna runtom hade kanske mindre betydelse, i alla fall när man ser hur lite de omnämns,om alls.
(Visst handlade det om kärlek också, Bibeln är ju full av kärlekshistorer!)
Nu är det väl annorlunda?...