Soulparty om drömmar

I fredags var jag och min man på soulparty.

När jag först berättade att vi hade blivit inbjudna på soulparty, så undrade min bättre hälft om det handlade om soul som i soulmusik? "Nej, det handlar om själen förstås!" invände jag. Han fattar ingenting ibland, min man.
Soulparty, det är något som har uppstått i Internationella kyrkan i Haag, men eldsjäl bakom är Andrew Perriman. Vi "känner" Andrew från den engelsktalande kyrkan i Oman (jo, kyrkor är tillåtna i Oman som är en tolerant land, så länge man inte evangeliserade för de inhemska omanierna), där han var lekmannapredikant/interim pastor (senare fick församlingen en anglikansk präst). Egentligen kände vi hans fru bättre, hon var med i vår hemgrupp.
Under mitt surfande på nätet lärde jag känna begreppet Emergent Church, och fick så två böcker om Brian McLaren i min hand. I en av dem stod Andrew Perriman i förordet och citerades därefter av McLaren i själva boken.
Surfade vidare att fann att Andrew har en intressant "emergent" hemsida.
Så jag mailade och frågade om han kom ihåg oss. Jodå, det trodde han, men för att vara säker "låt oss ta reda på det och kom på soulparty på fredag".
Soulparty? Ett typiskt "emergent church"- grepp?
Annonseras som en "livlig konversation om något som är viktigt för oss". Öppet för att oavsett tro, politisk övertygelse etc.
Veckans tema var "vad vill du göra med ditt liv - vilka drömmar har vi?" "Hjälp, vad fånigt", tyckte min man och jag blev arg; "för mig är det en viktig fråga!" Nåja, han ville träffa Andrew och Belinda (kollega till min man), så han följde med. Iväg till Haag.

Igenkännande, javisst. Andrew har en karimatisk personlighet, alla minnen från kyrkan i Oman vällde över mig och jag mindes hur bra predikant han var. Han spände ögonen i oss och utbrast: "Yes!" när han såg oss.

Och intressant blev det. Eller trettiotal människor i åldrarna arton och uppåt, uppåt. Efter en "mingel"-inledning där alla som ville kunde ta till lite "dutch courage" i form av vin eller öl eller kaffe för den som behövde piggna till efter en veckas slit, delades vi in i grupper. Jag hamnade runt ett bord med en salig blandning människor av olika nationaliteter, alla i princip framgångsrika i sina yrken, men alla hade drömmar. Även Andrew, som satt vi vårt bord, han hade ju redan delvis lyckats med sina författardrömmar, men han höll upp en Harry Potter-bok och sade att han ville bli berömd författare, och tjäna pengar. Till min förvåning ville tre av sju runt bordet skriva en bok, inklusive mig.
Någon ville öppna ett eget spa, någon ville klättra Mount Everest, en ville måla och bli berömd kostnär, ja, jag blev förvånad över att alla hade på fantastiska drömmar. Inte bara jag som är halvgalen drömmare!
En vid bordet erkände dock villigt att han inte hade några drömmar eller stora ambitioner, han betraktade sig som nöjd, men tyckte om att lyssna på våra drömmar.
Senare när alla samlades i ett rum hörde vi om fler drömmar, någon hade en dotter som studerade rymdteknik och var fullständigt övertygad om/drömde om att hon skulle resa till Mars! En annan drömde om att få medverka till fred och tillit mellan befolkningsgrupper i sitt hemland Sri Lanka. Hon var tårögd när hon berättade det och då fick jag en klump i halsen också.

Jag var nästan matt när vi till sist var tvungna att tacka för oss och åka hem. Hade fått så många intryck.
Talade lite med Andrew om Brian McLaren och Andrews hemsida. Andrew spände ögonen i oss igen och sade glatt: "We have to meet and discuss some theology!"
Det kommer att bli ett möte att se fram emot.