Mord till doften av apelsinblom i Sevilla

Jodå, jag lever.
Ledig dag idag och har precis upptäckt en förfärlig Texmexbar med internet två minuter från min bostad. Jag bor mitt i gamla stan i Sevilla, och det är alldeles otroligt fantastiskt här. Apelsinträden blommar, det är 25 grader varmt och kreativiteten flödar.
Vår kursledare Hans–Olov Öberg försöker ta livet av oss varje dag med halsbrytande skrivövningar. Och sedan måste vi läsa allt högt inför gruppen, det är nog värst av allt… Hans–Olov berättade att förra året låg halva gruppen hemma och var sjuk när de skulle skriva en sexscen.
Skriva sexscener går väl an, men att läsa upp dem för hela gruppen…
Och vad jag förstår är Hans-Olov nöjda med oss. Läs om vad han har att säga om sina elever, möra griskinder och annat på hans blogg. "Bra språk, öppna, ärliga och modiga människor och en genuin vilja att jobba och åter jobba." säger han bland annat om vår grupp på sex personer. Jo, gruppen är suverän, men det är även läraren.

Vi lär oss om skrivandets alla knep, om gestaltning och metaforer, hur man undviker klichéer och om att hitta en hjälte som inte liknar Wallander, Annika Bengtzon eller min nya kärlek; norske försupne polisen Harry Hole.

Jag har hunnit med en coachingtimme med Ann Ljungberg. Hon fick arbeta rätt så hårt med att ta ur mig vanföreställningen att jag inte kan skriva.
Dessutom sade hon att jag hade vunnit skrivarkursen i mycket hård konkurrens.
Ta ned mig på jorden, någon…

På kvällarna är jag så uppe i varv efter dagens övningar och tapas och sherry, att jag inte kan sova. Som tur är kör vi spanska tider, börjar klockan 10.00. Lunch halv två och middag halv nio. Siesta däremellan? Trodde ni, ja! Då sliter vi med att hitta på metaforer och gestaltningar.
”Den kvinnliga bankdirektören hade ett skratt, som lät som tusenlappar som fladdrade bort med vinden.”
Kan det bli så mycket torrare? Jag var rätt så nöjd med den metaforen.

Adios!