Internets interaktiva välsignelse

Vi kan nog vara ense om att Internet har fram- och baksidor. Det lurar mycket lurt nere i gyttjan.
Men Internet kan vara en välsignelse också. I alla fall om man ser det som ett redskap att använda. På det sättet är det inte annorlunda är böcker, tidningar, telefon, TV, radio, videofilmer, CD, Tv-spel, datorspel.... Används det fel så är det helt enkelt... fel.

När boktryckarkonsten fick genomslag förändrades världen. Internet har förändrat världen den också, onekligen.

En sak som är så fascinerande är den snabba interaktiviteten. Annat än att skicka långsamma brev. Och man kan inhämta så oändligt mycket information, från så många håll.

När jag var på skrivarkursen i Sevilla slogs jag av en sak; nästan alla som var där hade "hittat varandra" över Internet. Så också jag egentligen. Min historia såg ut så här;
Jag fick plötsligt en kommentar på bloggen därför att jag hade skrivit om Susan Howatch. Författaren Inga-Lina Lindqvist blev entusiastisk över att hitta en likasinnad och skrev en kommentar. Via henne hittade jag till en blogg som skrev om Skrivarkalenderns tävling. Och jag skickade in en bidrag. Och vann. Och hamnade i Sevilla. Där nästan alla hade hittat till Ann Ljungberg, författarcoach, förläggare och skrivarkursorganisatör, via Internet. Så också vår deckarkursmajje Hans-Olov. Och expolisen Micke Lundh, som fick coaching för sin nya bok av Ann.

Jag hittade till Emerging Church-rörelsen via Internet. Jag tror det var Emil som hade med ett litet Youtube-klipp med Brian McLaren, och sedan beställde jag McLarens böcker. Fortsatte med att ladda ner en massa föreläsningar med honom. Och det spann vidare. Nu lyssnar jag till Biskop Wrights klokheter och Rob Bells predikningar när jag står och stryker (strykning kan vara välsignad också...)

Igår tog nog interaktiviteten priset. Skrivarkurskollegan Cissi har fått de första 50 sidorna av utkastet till min roman. Så vi tillbringade kvällen med att chatta om texten. Hon hittade dessutom en massa fel och jag ändrade direkt i mitt manus. Två fönster öppna samtidigt, Messenger, med chattkonversationen, och Word, med mitt manus.
Jag måste säga att jag tycker det var urhäftigt!

Det är klart att det kan bli lite opersonligt ibland. Jag har en växande längtan att träffa flera av mina bloggvänner i verkliga livet. Får se vem som blir först. Kanske på bokmässan i september, om jag lyckas krångla mig dit.
Emanuel berättar på sin blogg om Dagenläsaren som tydligen tyckte att det där med att kommentera på Birger Schlaugs sommarblogg inte var något för henne. Så hon tog helt enkelt telefonen och ringde upp Birger. Och fick sin önskan uppfylld i Sommarbloggen idag.
Den tycker jag var kul...

Och vad jag kan minnas var Emanuels blogg den första sk. kristna bloggen som jag hittade när jag var grön som bloggare för så där ett och ett halvt år sedan.
Och jag hittade inte till Birgers vanliga blogg. Vad jag förstår var det han som hittade mig och såg till att jag hittade honom. Det hade något med ett inlägg om CS Lewis och kristnas lust att döda att göra. Eller något sånt.

Jag ler när jag ser tillbaka på det senaste ett och ett halvt året. Alla kontakter som via Internet har skapats, vänskapsband som har knutits. Indirekt har Internet fått mig till Sevilla och en givande skrivarkurs.
Och jag har lärt mig oändligt mycket.
-------------
Rekord i länkningar idag, tror ni inte...
-------------