torsdag 10 mars 2011

Tro utan gärningar

Det sk. Påskupproret debatteras livligt bland kristna från olika riktningar.
En del tycker det är en kristen plikt att "göra uppror", (läs tex vad Bitte och Charlotte skriver på Newsmill). Andra tycker att man ska akta sig för att göra politik av kristna värderingar. Gå in på Newsmill och läs mer om ämnet. Jag ska inte kommentera den frågan så mycket, helt enkelt för att det är svårt att hänga med i svängarna från utlandet. Jag kan förstå att man måste göra något åt det höga antalet långtidssjukskrivna. Men jag förstår inte hur svårt sjuka med massvis av sjukintyg kan bedömas som arbetsföra av Försäkringskassan? På något sätt måste man väl kunna hjälpa de som "faller mellan stolarna"?

En av gårdagens bibeltexter för askonsdagen är ytterligt utmanande och svår att undvika.
 "Nej, detta är den fasta jag vill se; att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: ”Här är jag.” Jesaja kapitel 58, vers 4 - 9

Det där med att kristna värderingar inte får bli ett partipolitiskt program kan naturligtvis vara vettigt ibland. Speciellt när man inte vet hur vissa bibeltexter ska tolkas.
Men faktum är att när vi agerar med bibeltexter som den ovan i ryggen, då blir det politik. Religion är inget man utför i det privata, så som Humanisterna helst vill. Tro får konsekvenser. Ibland blir de politiska.
Vi som kristna är skyldiga att hjälpa den svage.

Västvärlden verkar leva efter principen: Jag producerar och konsumerar, alltså är jag.

Så säger inte Gud. Varje människa har ett värde i sig själv.

3 kommentarer:

  1. För mig är det viktigt att betona boskillnaden mellan politik och partipolitik. Som kristen och präst är det mig personligen helt främmande att bli medlem i något politiskt parti eftersom jag har en annan plattform att utföra min samhällsinsats ifrån, nämligen Kyrkan. Och den kan inte undgå att vara politisk så länge det finns orättvisor kvar i det samhälle där hon är satt att verka. Men som kristen får jag inte mina handlingsimpulser från ideologier eller socialstyrelsens reklamkampanjer utan från Jesu ord som bygger på den text som citeras i ovanstående blogginlägg - vad helst ni har eller inte har gjort mot en av dessa minsta som är mina bröder har ni eller har ni inte gjort mot mig. Lite sammandraget, men det är faktiskt så Jesus säger. Vi kristna som kan skriva har att göra det, andra har sina gåvor att på olika sätt bidra till att världen omkring oss blir lite bättre än den var när vi kom. Partipolitiken har tyvärr tappat all trovärdighet för mig eftersom partierna mest tycks vara upptagna med SIFO-siffror och egna privilegier. Så då får vi som inte har sådana ambitioner göra vårt bästa i vår närmiljö och genom annat organisationsarbete. Och stötta varandra eftersom ingen av oss ensam orkar med det jag skrivit om.
    Allan Willny

    SvaraRadera
  2. Viktigt det du säger att alla ska använda just sin gåva för att bidra till att världen omkring oss blir lite bättre än den var när vi kom.
    Jag tar min skrivargåva på stort allvar (!), men ibland kan jag grubbla mycket över HUR jag ska använda den.

    Tror också att den som känner sig kallad, som kristen, in i partipolitiken, verkligen ÄR kallad (det finns kristna som tycker att man inte alls ska ha något att göra med "överheten", men det tror inte jag).
    Så länge det inte är SD....

    SvaraRadera
  3. Känns som att jag både håller med Bitte & Charlotte, samtidigt som jag absolut inte vill att någon präst/diakon under pålysningarna eller under predikan, uppmanar församlingsmedlemmar att skriva på några petitioner överhuvudtaget. "Ute i vapenhuset finns en lista om kärnfamiljen/sjukförsäkringarna att skriva på": Nej tack till sådant. Har sett för mycket av sådant.
    Däremot kristna som deltar i debatter i media, absolut.

    /Cecilia

    SvaraRadera