När jag tillbringade sex månader i Uganda 1989 som stipendiat fick jag se landets kampanj mot spridningen av HIV/AIDS med egna ögon. En av de mest intressanta erfarenheterna i mitt liv.
Uganda var egentligen det första landet som hårt drabbades av AIDS. När andra afrikanska länder valde att sticka huvudet i sanden, så talade man i Uganda öppet om sjukdomen.
Jag minns en gång när jag var med en kvinnlig parlamentsledamot ute på landsbygden, när hon talade med en gäng unga tjejer på en yrkesskola. Frågorna till tonåringarna från denna oerhört karismatiska och hängivna kvinna var väldigt rättframma;
Hur sprids AIDS?
Jo, det kom något försynt svar från en blyg tjej i mängen; Jo, när man ligger med varandra.
Hur skyddar man sig?
Svaret kom där med; Jo, man har bara en partner och/eller man använder kondom.
Att metoden kallades ABC, Abstinence (Avhållsamhet), Be faithful (Var trogen) och Condom, visste jag inte då, men senare har jag förstått att det var det jag hade hört predikas.
Ugandas HIV/AIDS bekämpning har varit framgångsrik. Deras antal smittade har minskat när det har ökat i andra afrikanska länder.
Nu bedriver amerikanska högerkristna en kampanj för att strunta i C:et. De har påverkat regeringen Bush så att amerikanska pengar inte ska användas till att propagera för kondomanvändning och preventivmedelsrådgivning.
Nu finns det tecken att HIV-smitta ökar igen efter att ha minskat länge.
Lars Anderås, direktor på Erikshjälpen, skriver i Dagen, om detta tvivelaktiga agerande av kristna i Amerika. Läsvärd och tänkvärd artikel.
Människor som ser på HIV-bekämpning i Afrika och andra u-länder på detta sätt är trångsynta och vet egentligen väldigt lite om verkligheten. Jag tror fortfarande USA serAIDS som en sjukdom som endast drabbar promuskiösa homosexuella och inte som en sjukdom som kan drabba alla som har oskyddat sex. I Afrika har AIDS aldrig haft något samband med homosexuella relationer, det har alltid varit en "heterosexuell sjukdom" och en sjukdom som drabbar fattiga, ofta i spår av krig, när normala familjekonstellationer ofta luckras upp.
Att många afrikaner inte har principen sex-med-endast-en-partner högt på dagordningen är väl känt, ja, förresten, inte stor skillnad från många länder i väst. Skillnaden är också att om du får barn innan äktenskapet är det ingen katastrof, det är snarare ett bevis på fruksamhet. Att gå genom livet utan att bli gift kan accepteras, men inte att gå genom livet utan att få barn.
Afrikanen prisar fruktsamhet över allt annat. Jag har till och med hört en historia om en katolsk nunna som fick frågan: Varför har du inga barn? Svaret blev: Men jag är ju nunna, jag har ju ingen man. Då fick hon som respons: Det har ju inte jag heller, det är ju inget hinder! (Kvinnan som frågade hade barn utan att vara gift).
Kommer man från en konservativ högerkristen miljö i USA, så är denna inställning till sex och samlevnad naturligtvis totalt främmande och omöjlig att förstå.
Men problemet är att kampanjen mot C:et är förödande och resulterar i spridning av HIV/AIDS, men också en ökning i oönskade graviditeter och illegala aborter, med alla risker som det medför. Det är människoliv vi talar om!
och i sverige och i hela det okristna samhället i väst är fruktansvärt upprörda över både A och B och tycker det är förfärligt....man blir tillochmed arg när det visar sig att HIV minskar pga dessa.
SvaraRaderaJa, man har känslan av att det inte är politiskt korrekt att tala om A och B här i väst.
SvaraRaderaMen HIV/AIDS- bekämpningen i Afrika är helt tandlös utan dessa två komponenter.
C löser inte alla problem i Afrika.
Alla tre hänger ihop.
Jag ramlade över din blogg såhär i efterhand, bra tankar om HIV/AIDS bekämpningen. Dock tycker jag för en person som varit i ett land i Afrika och studerat, skriver om "afrikanen" på ett sånt osunt fördomsfullt sätt är är rent ut sagt trist.
SvaraRaderaHej Anonym, jag brukar inte svara på anonyma kommentarer, men jag känner att jag måste förklara mig lite. Eller försvara mig.
SvaraRaderaJag tycker det är tråkigt att jag framstår som fördomsfull.
Jag generaliserar, det medger jag, och det är oftast fel, i de flesta sammanhang. Om det fördomsfulla beror på generaliseringen så medger jag det. Och det är fel.
Men faktum är att det jag skrivit grundar sig på den personliga erfarenheten av 4 år i två afrikanska länder.
Jag träffade många ensamstående mödrar, som var mäkta stolta över sin barn. Och jag träffade män med ett eller flera barn som fötts innan äktenskapet, även de var stolta över sina barn.
Självklart har det att göra med att barn är den enda pensionsförsäkringen man har.
Visst är fruktsamhet viktigt i vår del av världen också, det vet alla som konfronterats av barnlöshet.
Men just det här med att "bevisa sin fruktsamhet" upplever jag inte att man möter i Europa.