Debatten om samkönade vigslar i Svenska Kyrkan får mig att tänka på min lärare i civilrätt på socialhögskolan i Göteborg. Hans namn har jag tyvärr glömt, men jag tror inte det finns en socionomstudent som har haft honom som inte kommer ihåg honom. Han var en mycket karismatisk lärare, men också mycket bra, jag minns vissa föreläsningar som om de var i går.
Jag minns speciellt när vi hade föreläsning om sambolagstiftningen, ganska ny då i slutet av 80-talet, och äktenskapsbalken, arvsrätt mm.
Han började föreläsningen med att ganska högt och mycket barskt fråga hur många i klassen som var sambo. Kanske hälften av den till 98% kvinnliga klassen räckte förskrämt upp handen.
"Gift er!", basunerade läraren ut, så att vi nästan hoppade till.
Sedan började han en utläggning om hur dåligt skyddad man var, rättsligt, i ett samboförhållande, och det var alltid kvinnan som såg till att råka illa ut. "Men sambolagen då?" kom det försiktigt från en modig tjej i klassen.
Då blev det att slå upp den nya lagen och så fick vi en genomgång. Slutsatsen var att utifrån en rättslig synvinkel, absolut inte en religiös, så var det bästa för alla parter att vara gift. Sambolagen hade vår lärare inte mycket till övers för. Jag undrar hur många av mina klasskamrater som gick hem den dagen och talade om för sina sambos att de ville gifta sig.
Sedan gav han oss varningar om att gå och kära ner oss i någon snygg karl på kontinenten. Om han skulle dra iväg oss till en kyrklig vigsel så var det bäst att sätta klackarna i marken. Kyrkliga vigslar i de flesta länder i Europa är ju nämligen värdelösa, juridiskt sett. Nej, se till att gifta er civilt, var budskapet. "Och om ni sedan vill ha välsignelse av en svartrock, så är det upp till er!", avslutade han.
Jag minns också en gång när någon frågade vilka som fick bli medlemmar av advokatsamfundet. Jag kommer inte ihåg exakt vad han svarade, men att man kunde bli utesluten om man gjorde något dumt, det fick vi reda på. Då frågade en av studenterna om det gällde honom. Hon fick bara ett mycket finurligt och hemlighetsfullt leende till svar. Han kom aldrig in på ämnet igen, men klassen gjorde sin tolkning, och säkert mer än en tackade för att att han hade gjort detta "misstag", så att vi fick en ypperlig juridiklärare på socialhögskolan.
Jag minns speciellt när vi hade föreläsning om sambolagstiftningen, ganska ny då i slutet av 80-talet, och äktenskapsbalken, arvsrätt mm.
Han började föreläsningen med att ganska högt och mycket barskt fråga hur många i klassen som var sambo. Kanske hälften av den till 98% kvinnliga klassen räckte förskrämt upp handen.
"Gift er!", basunerade läraren ut, så att vi nästan hoppade till.
Sedan började han en utläggning om hur dåligt skyddad man var, rättsligt, i ett samboförhållande, och det var alltid kvinnan som såg till att råka illa ut. "Men sambolagen då?" kom det försiktigt från en modig tjej i klassen.
Då blev det att slå upp den nya lagen och så fick vi en genomgång. Slutsatsen var att utifrån en rättslig synvinkel, absolut inte en religiös, så var det bästa för alla parter att vara gift. Sambolagen hade vår lärare inte mycket till övers för. Jag undrar hur många av mina klasskamrater som gick hem den dagen och talade om för sina sambos att de ville gifta sig.
Sedan gav han oss varningar om att gå och kära ner oss i någon snygg karl på kontinenten. Om han skulle dra iväg oss till en kyrklig vigsel så var det bäst att sätta klackarna i marken. Kyrkliga vigslar i de flesta länder i Europa är ju nämligen värdelösa, juridiskt sett. Nej, se till att gifta er civilt, var budskapet. "Och om ni sedan vill ha välsignelse av en svartrock, så är det upp till er!", avslutade han.
Jag minns också en gång när någon frågade vilka som fick bli medlemmar av advokatsamfundet. Jag kommer inte ihåg exakt vad han svarade, men att man kunde bli utesluten om man gjorde något dumt, det fick vi reda på. Då frågade en av studenterna om det gällde honom. Hon fick bara ett mycket finurligt och hemlighetsfullt leende till svar. Han kom aldrig in på ämnet igen, men klassen gjorde sin tolkning, och säkert mer än en tackade för att att han hade gjort detta "misstag", så att vi fick en ypperlig juridiklärare på socialhögskolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar