tisdag 2 september 2008

Michael Connelly intervju

När släppet av The Brass Verdict närmar sig dyker författaren upp i lite intervjuer. Frågan är om Michael Connelly behöver extra PR? Jo, bokvärlden är kanske tuff, även för connellys. Han har försökt med olika saker, till och med spelat in kortfilmer som bygger på första kapitlet av nya boken.
Jag hittade en intressant intervju från augusti i år, där Connelly talar lite om sina huvudkaraktärer och att de ofta är hans motsats. Connelly är vad jag förstår en ganska ödmjuk man och som han själv säger, gift väldigt länge :
"---but I don’t think I’ve ever written about a guy who’s happily married.”

Även om Connelly inte är troende, så tycker jag att hans böcker har ett andligt djup. Och inte bara på grund av Harry Bosch "mission to always find the truth", eller som hans motto är; "everybody counts or nobody counts", utan grundar mig också på uttalanden som denna:

"With a writer's ego healthier than most, I thought the book (the Poet) was a pretty good read, maybe even my best work.
But I also saw the point the man had tried to make. He was right. A father would not have written it. It cut too close to the bone. It conjured images that I now know a father would not want to allow in his mind, let alone write about.
This is not to say I regret what I created or that I am ashamed of it. Not at all. I am proud. But I am different now. Perhaps fatherhood has completed my circle as a writer. I hope so.
I still write hard-boiled stories trimmed with hard edges and violence and spilled blood. They are my bread and butter, my home as a writer. They give me a way to exorcise my demons, send out hidden messages and sometimes bounce a reflection of society back at itself.
But I will be a better writer because of my daughter. I hope now that beneath the skin of my characters there will be more than a solitary integrity and smoldering violence — the twin mainstays of the hard-boiled genre. I hope the work will be infused with a father's empathy and knowledge. I want my characters to understand, the way a father does, just how fragile and sacred life is. It will make the characters better. It will make the books better. It will make me better." (skrivet som en reaktion på ett möte med en läsare som hävdade att någon som har barn aldrig skulle kunna skriva The Poet, Connellys roman där huvudpersonerna jagar en pedofil. När Connelly två år senare hade fått en dotter, skrev han artikeln ovan).

Själv har jag aldrig riktigt kunnat greppa vad det är med hans böcker som griper tag i mig. Ingen aning. Men det är en högtidsdag varje gång jag får en ny Connelly i min hand. Personlig favorit?
Lite osäker. Kanske The last coyote (Prärievargen på svenska?). En av de senare Echo Park, där Harry Bosch plågas av ett misstag han gjorde tidigare i poliskarriären, har inspirerat mig i mitt eget skrivande. Jag låter helt enkelt berättelsen cirkulera lite runt det som varje yrkesperson måste undvika; fatala misstag, vare sig du är läkare, socialsekreterare eller polis, eller något annat.
I mitten av oktober lanseras The Brass Verdict.

2 kommentarer:

  1. Monica! Tack för påminnelsen om Connellys senaste. Jag har också läst alla Bosch böckerna + några till och jag gillar Connelly skarpt. Sympatisk författare och ett gott föredöme. Om nu bara Lehane kunde skriva en ny bok om Patrick och Angela vore deckarlyckan nästan fullständig. En annan favorit är Jeffery Deavers böcker om den förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme.
    Har du läst något av honom?

    En som kanske inte riktigt når upp till samma höjder men som skriver klart underhållande är ju Harlan Coben. Nu får jag hejda mig innan listan på deckarförfattare blir lite väl lång!

    SvaraRadera
  2. Såg en film byggd på en av Deavers böcker, Bonecollector? Biblioteket här har en del böcker på engelska av honom, ska skriva upp honom på "måste läsa"-listan. Coben har jag faktiskt inte heller läst.
    Man upptäcker nya spänningsförfattare hela tiden, stor genre, dock ojämn kvalitet. Jag är så innerligt trött på konceptet "mord på första sidan-smart polis löser fallet efter många om och men, gärna med en trevlig och snygg kvinna vid sin sida-heppy ending efter det att kollegor/närstående fått stryka med (man hör ju hur dumt det låter). När författarna anstränger sig ger de hjälten lite alkoholproblem/relationsproblem eller vardagliga familjeproblem a´la Läckberg.
    Connellys romaner har många av dessa ingredienser, liksom norske Jo Nesbös romaner om Harry Hole, men de kommer undan, därför att de skriver så bra. :)

    SvaraRadera