Vigselrätt uppåt väggarna

I min serie "Upprepningar på Monicas blogg" har vi nu kommit till det här med vigseln. Som jag har skrivit en del om förut.

Det  börjar luta åt en civilrättlig registrering och att trossamfunden ska avsäga sig vigselrätten, om jag har fattat det rätt.

Äntligen!

Kristna ledare och förträdare för Humanisterna slår sig åter samman och talar med en röst: 

"Civilrättslig registrering innebär att trossamfund inte förrättar juridiskt bindande vigslar, utan att endast myndigheterna kan göra detta; något som inte förhindrar att troende personer låter sitt samfund förrätta en välsignelseakt efter att ha genomgått den civila juridiskt bindande vigseln. En sådan lösning visar respekt för människors religiösa övertygelse eftersom den ger trosamfunden rätt att själva besluta om vilka par som man förrättar ceremoni för.

Kyrkor och samfund får då tillbaka den fulla beslutanderätten över en ceremoni med djupa religiösa och kulturella rötter, utan att staten lägger sig i vad den innehåller eller framtvingar teologiska kompromisser." 

Någon som har fattat i alla fall. Här är en till.

Kyrkor ska inte hålla på med civilrättsliga uppgifter. Det gjorde den inte som urkyrka och bör inte göra det nu heller.Vi har ingen statskyrka längre och inte heller frikyrkor eller andra religiösa samfund ska hålla på med det. 

I princip är vigseln en affärsuppgörelse mellan två parter (som råkar älska varandra, men det är en annan femma). Man skriver under på att rent praktiskt dela på hemmet och stödja varandra genom underhåll och liknande. I praktiken skulle man kunna ordna allt juridiskt genom en jurist, men en vigsel är snabbare och enklare.

Jag tror att det skulle vara bra om man undvek ordet äktenskap om man talar om denna process. Med hänvisning till citatet ovan; låt trossamfunden ta hand om definitionen äktenskap. Trossamfunden kommer att tycka olika ifrågan samkönade äktenskap, men låt det vara så. Inget som staten ska lägga sig i. 

Och vilket homosexuellt par skulle vilja bli välsignat av en präst som är mot samkönade äktenskap? Ingen, givetvis.

Några som inte har fattat är ett par av Svenska Kyrkans egna biskopar. Varför är för mig totalt obegripligt. Argumenten mot att avsäga sig vigselrätten är också obegripliga:

"Det vore ett direkt svek mot de 30 000 par vi möter varje år att inte behålla vigselrätten. Omedelbart skulle omkring 20 procent bara välja den borgerliga varianten och därmed skulle det som vi kallar äktenskap bara bli en juridisk akt."    Lennart Koskinen, biskop i Visby.

"Vi är med om partnerskap när det gäller affärsförbindelser och det begreppet passar sällsynt illa när det gäller kärleksrelationer, säger han till Dagen och ser vigseln som kyrkans bidrag till livslånga relationer med utgivande kärlek."   Martin Lind, biskop i Linköping.

Svek? Hurdå? 

Är det ett svek att man låter folk slippa göra något som den ändå inte tror på? För om de verkligen trodde på det där med Guds välsignelse över sitt äktenskap, då skulle de ju välja att komma till kyrkan för en kyrklig vigsel. Svårare än så är det inte. Att resonera på något annat sätt är att behandla vuxna människor som barn, som inte förstår bättre.

Kyrkan bör också hitta andra vägar att missionera till de människor som "annars inte skulle komma till kyrkan".

Vigseln, eller den civilrättsliga delen av den, är en juridisk akt. Det är på sätt och vis eller affärsuppgörelse mellan två människor.

Kyrkans bidrag till livslånga relationer? Jo, på sätt och vis. Men då gäller det ju att inte bara kyrkan är med på det. Paret som vigs ska ju också vara med på det.

Jag tycker att det är hyckleri att hålla på och viga par som egentligen bara kommer för den civilrättsliga delen (och möjligen för att de tycker kyrkbröllop "hör till").

Jag har skrivit mer om besläktade ämnen.

Föräldrar har inte rätt till sina barn, det är barn som har rätt till sina föräldrar.

Kärnfamiljens vara eller icke vara

Vad är ett traditionellt äktenskap egentligen?