Jag vill synas!

Göran Skytte skriver i sin lördagskolumn i SvD om hur medierna fungerar. Medierna ”roar, irriterar, skrämmer, fascinerar, man blir glad och man blir förbannad.”

Så har det väl alltid varit?
I grund och botten handlar det väl om att vilja synas?
Se mig! (Eller alternativt; köp tidningen, om man är knuten till en kvällstidning). Eller läs det jag skriver. Jag vill att Ni läser min blogg, Göran Skytte vill att vi läser hans kolumn, Expressen vill att vi läser deras lösnummer (så att de säljer mer, om man nu inte är smart nog och läser allt på Internet…)
De flesta som läser kvällstidningarnas smaskiga rubriker äcklas väl någon gång och längtar efter ”sans och måtta” för att citera Skytte.
Ändå köper vi tidningen! Eller loggar in på tidningens hemsida. Kanske har vi ett behov av att äcklas ibland? Så att vardagen tycks vara normal och ljus i jämförelse. Så att man känner att sådan är inte jag, jag är minsann hyfsad och visar respekt.

Av någon outgrundlig anledning får det mig att tänka på något jag skrev om St Simeons kyrkoruin, se tidigare i bloggen, ni kanske känner till pelarhelgonet som satt på en pelare för att komma bort från nyfikna och pilgrimer, så att han kunde ägna sig åt Gud. Kanske ville han också... egentligen... just det; synas.

"To touch is to heal, to hurt is to steal.
If you want to kiss the sky, better learn how to kneel
On your knees, boy!!" U2

-------------------------------------------------------------------------
Liten fotnot:
Författaren Stephen King samlar på "hookers", bra inledningar av romaner, se inlägget om Connellys The Poet.
Jag tycker det är kul när jag hittar bra citat i tidningarna, något som får en att reagera både över budskapet och formuleringen: Elise Claeson skriver på SvD ledarsida om varför barnen far illa. Hon säger bland annat: "Välfärdsparadisets livspusslande har blivit människans eget klimathot: en inre fiende, som är i krig med sin skapare. Och vi har börjat inse, att det är barnen, som far mest illa."

Punkt slut.

Liten fotnot II:
Apropå dagens U2 citat, från Mysterious Ways. Om du inte har lagt märke till det förut; lyssna till Claytons oslagbara bas i denna låt! Han kommer in efter ca 40 sekunder och dominerar sedan totalt. Oslagbart! Jag ryser hela tiden. Men jag är väl lite konstig i allmänhet, antar jag.
Titta gärna på live-versionen från Slane Castle 2001, där Bono dansar med sin dotter Eve.