Vem lämnar Svenska Kyrkan?

Ödsmåls kyrka, ger mig lite hemlängtan

Som utlandssvensk är det svårt att hänga med i svängarna. Mycket har hänt inom Svenska Kyrkan. Bland annat har den tappat många medlemmar.

Vad jag undrar är; vem lämnar Svenska Kyrkan? Finns det några undersökningar om det?

Är det av ekonomiska skäl? Ideologiska? För att man har gått med i en annan kyrka? Är det den gamla kyrktanten som lämnar? Eller medlemmen i Kyrkans Unga?

Eller är det främst människor som redan står utanför kyrkan? Som tycker att det tjafsas för mycket, att det är kvinnopräst- resp. homofientligt?

Min erfarenhet av kyrkfolk, det vill säga de som är aktiva kyrkobesökare och aktiva deltagare i andra kyrkliga "aktiviteter" är att det sannolikt inte är de som begär utträde ur Svenska Kyrkan. Rätta mig om jag har fel.

Om de lämnar kyrkan, så är det oftare för att de går med i en frikyrka.

Personligen har jag inget problem med att icke kyrkligt aktiva begär utträde. Det är tråkigt, men har egentligen ingen konsekvens för kyrkans inre arbete (förutom för kyrkans ekonomi, en nog så knepig fråga).
För att ge en bild; när man har konfirmationsläsning så är det mycket mer givande att ha en grupp konfirmander som verkligen vill gå och läsa, än en grupp som bara kommer därför att det är tradition och man får presenter när man konfirmeras. (Med det säger jag inte att vi inte alltid når fram till de "ointresserade", även där sker under ibland).

Jag oroas mer om kyrkligt aktiva begär utträde. Varför gör de i så fall det? För att de har tröttnat på kyrkans interna bråk? Kanske. Men lämnar de för att gå med i en kyrka som är liberalare än Svenska Kyrkan? Knappast. Jag tror att de oftast söker en kyrka som antingen är konservativare eller mer evangelikal (inte alltid samma sak...)

Under min ungdomstid på 80-talet bildades många fria församlingar, ofta, men inte alltid knutna till trosrörelsen. Många av mina vänner gick med i sådana församlingar. Andra hamnade i redan etablerade frikyrkor. De flesta lämnade för att de var besvikna på Svenska Kyrkan, för att den "inte kunde ge vad de sökte", eller för att den var rigid och stel, och rädd för nya strömningar.

Jag undrar hur det är idag, när Livets Ord ses som mer "rumsren", när Svenska Kyrkan är fri från staten och när Missionsprovinsen har bildats? Lämnar de "evangelikala" för Livets ord och de "högkyrkliga" för Missionsprovinsen? Eller stannar de, på grund av en kärlek till Svenska Kyrkan, Guds Kyrka i Sverige, och kämpar på?

Och en sista tanke; vad är egentligen en folkkyrka? En kyrka för folket? Guds kyrka för folket? Egentligen borde väl alla kyrkor i Sverige vara en folkkyrka? Oavsett om det är Svenska Kyrkan, Katolska Kyrkan, Pingstkyrkan, Livets Ord eller en liten husförsamling som inte är bunden till något samfund.