Långsamhet

Helle Klein uppmanar till att reflektera över långsamhetens kultur.
Det får mig att tänka på ett alldeles underbart roligt stycke ur en av Sophie Kinsellas böcker. Nu alla ni som hatar Kinsellas "chiclit/feelgood" romaner; sluta läsa omedelbart. I "The undomestic goddess" (mig veterligt inte översatt till svenska, vilken miss!) berättas om den superstessade superjuristen Samantha som gör ett jättemisstag och går under jorden. Hon hamnar i en tillbakalutad engelsk by och förälskar sig snart i stillheten och även i den superavslappnade trädgårdsmästaren Nathaniel.
När hon försöker förföra honom på sex minuter (så mycket tid kunde hon och före detta pojkvännen, även han stressad toppjurist, avvara till sex), blir han stressad och avvisar hennes närmanden.
Påföljande dag blir det han som förför henne, mycket långsamt och mycket sensuellt. Efteråt, när de vilar ut under ett träd (de har precis älskat mellan hallonbuskarna i trädgården) säger han (och detta citat älskar jag):
"Six minutes isn´t sex. Six minutes is a boiled egg."
Kanske skulle det låta ännu bättre på svenska: Sex minuter är inte sex. Sex minuter är ett kokt ägg.

Jag har en svaghet för "feelgood-romaner", typiskt kvinnliga böcker. Kanske tjänar de som motvikt till alla dessa deckare jag slukar för tillfället.

Jag tror också att jag gillar långsamhet. Jag hatar i alla fall att stressa. Jag är en ytterst priviligerad kvinna vad det gäller stress, jag jobbar inte och kan ägna mig åt långsamhet. Att inte jobba stressar mig inte, jag är ganska nöjd med att vara hemma (och ta hand om barnen och bli försörjd genom min man, hjälp, jag är så gammaldags...). Jag är priviligerad, jag kan ägna mig åt långsamhet, läsa, skriva och blogga. Och emellanåt städar, tvättar och lagar jag mat. När inte barnen är hemma alltså, då är det en hel annan femma...