Jag upptäckte att man måste vara inloggad som prenumerant för att kunna läsa Dagen-artikeln omnämnd i föregående inlägg.
I korta drag handlade artikeln om varför kristna förlag inte ger ut så många "kristna" romaner, och varför "kristna" författare inte skickar sina alster till kristna förlag.
Jag hade reagerat på en tidigare artikel, och det hade fler, och ett utdrag ur mitt email citerades i Dagen. I kort sade jag följande:
"Jag har funderat lite på varför det finns så lite skönlitteratur utgiven av de kristna förlagen. Kanske beror det på författarna själva. Jag håller på och skriver på en roman, som jag medger har en stark kristen profil, utan att vara evangeliserande, men jag skulle nog försöka med ett sekulärt förlag innan jag provar ett av de kristna. Det handlar ju om att få så stor spridning av sitt alster som möjligt. De kristna förlagen har ju ändå en snävare målgrupp."
Sedan visade det sig att Göran Sahlberg, författare till "När tiden tog slut", först hade erbjudit ett kristet förlag sin roman, som inte ville ge ut den. Han gick då till Bonniers och fick napp.
Skriver du en bok? Jag skickade ett barnboksmanus ( om en liten flicka som letade efter Gud) till de olika kristna förlagen men det var tji. Någon gav inte ut barnböcker och något annat hade fullt med andra manus, ett hade läst och tyckte jag hade bra språk men att de inte riktigt kunde ta till sig mina tankar. Pust! Nu ligger manuset i skrivbordslådan.
SvaraRaderaGe inte upp!
SvaraRaderaÄven kända författarna har skrivit mycket för skrivbordslådan!
Jag ger inte upp, jag fortsatter, trots en refusering.
Det hela började som ett behov att hålla svenska språket och min förmåga att uttrycka mig på svenska, vid liv. Det mynnade ut i, inte bara en berättelse, men flera, men det är bara en som jag har lyckats slutföra.
Bloggen är också en metod att stimulera mitt skrivande (och läsande).
Så vitt jag vet var det inte så att Sahlberg blev "refuserad" av Cordia, utan att förläggaren skickade manuset till Bonniers eftersom han tyckte att boken förtjänade en större läskrets än den skulle få om den givits ut på ett litet förlag.
SvaraRadera/JM
Korrekt, Sahlberg fick hjälp av Cordia att ta kontakt med Bonniers, eftersom Cordia tyckte att boken skulle kunna nå ut till ett större publik där.
SvaraRadera