Skyll inte på religionen...

... vi är bara människor.

Jag tycker mig se en skiftning i attityden mot kristna (och i attityden mot troende tillhörande andra religioner också för den delen). Jag vet inte om jag har rätt, men när jag var yngre och lite fegare, vågade jag sällan tala om min tro av rädsla för att bli betraktad som en mes. Lite som Tony Blair inte ville tala om sin tro för att han inte ville ses som mesig. Låter fegt det också.
Jag var nog redan ganska mesig, min kristna tro blev liksom grädden på moset.
En kristen var en som höll på tråkig hög moral, gick hellre till kyrkan en fredagskväll än på en klassfest, och om man gick, då drack man sig absolut inte full, nej, man drack inte alls och var allmänt tråkig. Det bästa någon gång säga om en var att man var "snäll", kanske rentav "schysst".
Jodå, många hade gott att säga om kristna, jag menar, de brydde sig ju ofta om samhällets utstötta och stackars barn i tredje världen.

Om man nu studerar den allmänna debatten om kristna (och troende), så verkar tonen ha ändrats något. Nu får man rentav höra att kristendomen har gjort mer ont än gott. Nazismens vidriga brott begicks av kristna, för att ta ett exempel. Det finns ju hur många som helst: korsriddare, kolonisatörer på kontinenter andra än Europa, serbier i fd. Jugoslavien, hutus i Rwanda. Kristna allihop!
Religion är farlig därför att den får människor att göra så mycket ont, det hör man ofta i bloggdebatter.
Jag ska inte skylla förändringen på vare sig ateister á la Dawkins eller inte ens på muslimska extremister, även om jag tror att de senare har gjort att alla troende känt av konsekvenserna av deras illdåd: troende, speciellt fundamentalistiskt troende=våldsverkare.
Men åandrasidan, att skylla på Bush och det där med att "följa Jesus i skuggan av Bush" (Magnus Malm) är ju något jag själv har ägnat mig åt.

Egentligen vill jag inte skylla på någon eller något.
Faktum är att när man vill hitta orsaken till varför onda saker sker, så vill man gärna skylla på något, eller ivrigt försvara sig ("glöm inte hur mycket ont det ateistiska kommunismen har ställt till med!")
Men jag tror att det är ganska meningslöst. Varför ska jag som kristen försvara mig när det tas upp vad för illdåd som har begåtts i kristendomens namn? Det är ju bara att konstatera att det har skett (och sker....) och att jag inte kan göra så mycket åt det. Inte mer än att försöka att inte göra det själv.

Jag tror inte att religion är farlig. Det är människan som är farlig.
Människan har alltid använt sig av religion och ideologier för att använda dem för egna syften.
Till och med fridsamma ideologier och religioner kan användas. Det är inga större problem. Och galna åsikter och hat som människor bär inom sig, är inte farliga förrän de omsätts i handling. Bara för att man hatar någon av någon anledning så betyder de inte automatiskt att man går och dödar den personen!

Så skyll inte på religion, ideologier eller ateism. Skyll på människan. Det är människan som väljer att följa galna auktoriteter, sjuka samhällssystem och den vanliga grymma mobben..

Så vad ska jag göra då? Kämpa emot? Kanske. Vad ska jag kämpa mot? Att andra beskyller mig för sådant som inte är sant? Det tjänar ganska lite till.
Kämpa mot ondskan ska jag dock. Alltid. För alltid!

En sak vet jag säker; jag vill fortsätta bekänna min tro till den enda auktoritet som jag tror att helt sund, nämligen till Honom som sade att vi skulle tjäna varandra, han som satte sig på knä för att tvätta lärjungarnas fötter, han som talade och umgicks med dem som hans samhälle stötte ut, han som såg den lilla människan och upprättade henne.

"Saliga de som håller fred, de ska kallas Guds söner." Matt. 5:9