"Låt livet komma till en"

Ibland hittar man lite olika intressanta saker när man googlar och använder bloggsök.
När vi ändå är inne på abortfrågan och sexualmoralfrågor så vill jag hänvisa till en kolumnist på Aftonbladet och något hon skrev för över ett år sedan. Anna Ekelund skriver mest om p-piller, intressant i sig, vi som har använt p-piller vet hur de vänder upp och ned på kroppen, minskar sexlusten, ger migrän, gör en deprimerad... Kort sagt, preventivmedlet fungerar (om man inte glömmer att ta det) men är i övrigt inget jag skulle lovprisa. Och för att vara ordentligt ärlig och mycket personlig, att sluta med p-piller var det bästa jag (och min man) har gjort för vårt samliv.
Men Anna Ekelund fortsätter, och jag tycker det är kul när jag upptäcker att andra tycker som jag:
"Kanske är det dags att ta ansvar på riktigt, se till att bojkotta p-piller och sluta ligga och leva med män som man inte helt och fullt gillar. Och blir det barn så blir det, det är faktiskt ingen katastrof. De förstör inte livet, tvärtom. Varför inte skaffa barn först och förverkliga sig själv i efterhand? Sluta planera in i minsta detalj och i stället låta livet komma till en."

Bojkotta p-pillret är kanske att ta i, det är ändå det effektivaste preventivmedlet, vad jag vet, men hon säger egentligen samma sak som jag i ett tidigare blogginlägg: Ha inte sex med någon som du inte kan tänka dig att få barn ihop med.
Och att göra abort därför att tidpunkten var fel? Om man planerar livet så in i minsta detalj borde man kanske kunna planera sitt sexualliv också? Om man nu lever ihop med någon som det inte är något större fel på, varför är det då inte okej med barn? Andelen personer som aktivt väljer bort barn är enormt liten, så kom inte med det argumentet.
Är jag nu sexualmoralkonservativ? (Finns det ett sådant ord?)
Kanske. Men jag är i alla fall inte ensam om att tycka som jag gör.