I sin iver att vara föregångare verkar det som om Svenska Kyrkan glömmer bort ekumeniken. Att sätta ekumeniken mot frågan om samkönade äktenskap är fel, så som i debattinlägget i SvD idag. Det borde inte vara ett motsatsförhållande.
Att vara föregångare innebär inte att glömma bort, eller förneka, eller fördöma, de som inte "hänger med".
Att vara föregångare är just att vara föregångare, precis som Jesus var, han fördömde inte någon.
Svenska Kyrkan har hittills varit ganska bra på att glömma bort, ja, rentav kasta ut, de som inte "hänger med". Svenska Kyrkan är ganska dålig på att vara en inkluderande kyrka. Den inkluderar endast de som tycker likadant. Karaktärsdrag som också är typiska för religiösa sekter.
Här kommer ekumeniken in. Majoriteten av kristenheten är emot samkönade äktenskap och prästvigning av kvinnor. En stor del av kristenheten godkänner inte heller omgifte.
Om ekumeniken ska ha en chans, så måste man erkänna att alla tycker inte som vi. Det betyder ju inte att man håller med dem.
Men om man säger att man erkänner att andra kyrkor ser annorlunda på dessa svåra frågor, men samtidigt inte accepterar att det finns troende i ens eget samfund, som har en annorlunda uppfattning, då är ekumeniken dömd på förhand. Ekumenik handlar ju ändå om samarbete, där man måste koncentrera sig på det som man har gemensamt, nämligen tron på Jesus Kristus. Det måste ju vara som att sitta i en regering eller en kommunstyrelse, med flera olika partier, alla tycker inte lika, men man tycker lika i mycket. Ska man få något vettigt gjort så måste man samarbeta. Jag skulle inte bli så glad om vänsterpartisten och moderaten i skolstyrelsen bara satt och grälade om hur olika de tyckte, i stället för att samarbeta om att få till en så bra skola som möjligt i min kommun.
Och jag måste ju kunna arbeta tillsammans med någon som inte alls delar min tro. Jag utesluter ju inte heller min ickekristne granne eller släkting från gemenskapen, bara för att han inte tycker som jag.
Och jag tjatar vidare; inga kyrkor borde ha juridisk vigselrätt, då hade kanske denna diskussion fått en annan ton, och framför allt, den hade varit en kyrklig diskussion. Det är ju trots allt en trosfråga, egentligen.
Se också tidigare inlägg, här och här och här...
"Jesus...han fördömde inte någon"
SvaraRaderaMatteus 23:13-36
Matteus 7:16-23
Korrekt, men jag tror ändå du förstår vad jag egentligen menar. Jesus fördömde de falska profeterna som inte gör hans himmelske faders vilja och är ute efter något annat än människors frälsning. De säger säger ett men gör ett annat.
SvaraRaderaI Matt 7:1 säger han också Döm inte så ska ni inte bli dömda.
Det är upp till Gud att avgöra vem som har rätt och har fel i slutändan.
I Matt 23:11 säger Jesus också att den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.
Och i Skärtorsdagens evangelietext säger Jesus: Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. (Joh.13:16)
Att vi ska tjäna varandra och inte döma är kanske något att ta fasta på nu i Stilla Veckan.
Monica
Ps. Jag kan också slänga ur mig bibelord om jag vill, men hela Bibeln har jag inte i huvudet.
Jag hoppas att huvudmeningen i mitt inlägg var klar.