"Varför är vi sekulariserande, om kristendomen är så bra?"

Jag läste en kommentar på en blogg, ja, egentligen var det en fråga;
"Om det nu är så himla bra med din gud och din kristendom - varför tappar religionen mark? Varför är vi sekulariserade?" Svaret blev;
"Ett av svaren är nog att man inte riktigt vet vad man säger nej till..."

Det fick mig faktist att börja fundera ordentligt. Nog är det sant, vad personen sade, att varför är vi sekulariserande, om kristendomen är så bra?
När man läser en del bloggar och kommentarer, så funderar man ju, hur i hela världen har folk fått en så totalt snedvriden bild av kristendomen?
Är det så att de bara ser de inomkyrkliga striderna, förut dominerade kvinnoprästfrågan, nu handlar det om synen på homosexualitet?
Eller har de dåliga erfarenheter av kristna? Skrämdes de av en konfirmationspräst med helvetet? Ser de hur en kristen amerikansk president har orsaker kaos i Irak och att människor där lider på grund av det?
Listan kan säkert göras mycket lång.

Men det slår mig ibland hur dåligt folk känner Bibeln. Allt de ser är alla hemskheter (och det finns många!).
Personligen har jag aldrig haft några problem med Bibeln hemskheter. Visst har jag kämpat med berättelsen om när Abraham skulle offra Isak, tex., men många andra råheter som det berättas om, de går mig förbi.
De har liksom inte mycket med den röda tråden att göra, förutom att de skildrar människosläktets eviga förmåga att göra sina egna illa och därför pekar på varför Gud måste sända sin Son för att dö för människosläktets synder.

Men det kanske är det som är den röda tråden?
Att Gud genom historien gör allt för att vi ska vara med honom, men allt vi gör är att falla för frestelsen att följa den andra vägen?
Så till slut ger han upp, för att använda mänskliga termer, och sänder sin egen son.
Då är det ganska logiskt att den Gud vi ser i Gamla testamentet är ganska annorlunda från den vi ser i Nya testamentet: Sonen, Inkarnationen.

För att ta ett exempel; Om man bara ser hur kvinnorna behandlades i Gamla testamentet, och inte ser hur Jesus behandlade kvinnor, tex. äktenskapsbryterskan och kvinnan vid Sykars brunn, då är det klart att man tar miste.
Eller om man fastnar i berättelsen om hur Abraham uppmanades av Gud att offra sin son, och inte ser hur Jesus tog barnen i famnen, då är det klart att man tar miste.
Och om man tolkar berättelserna så, att man måste utföra samma hemskheter om man tror på Bibeln, då är det ju självklart ingen, nej, ingen, vill vara kristen.
Jesus är Bibelns nyckel, utan honom förstår man ingenting.

Gamla testamentet, med alla sina konstigheter, handlar ju egentligen om en enda sak. Från profetian om att kvinnans avkomma ska trampa på ormens huvud, via patriarkerna och hela vägen fram till Jesus.
Det handlar egentligen om en enda sak;
Om varför Gud var tvungen att sända sin egen son för att dö för våra synder.
Så att han kunde sluta oss i sin fadersfamn igen. Eller för uttrycka det Genesis-bibliskt; så att vi kan vandra nakna i Eden utan att blygas för varandra, och att Gud vandrar med oss.