torsdag 31 januari 2008

Kristna bara tjafsar...

...och bråkar.
Ja, ibland har de även ihjäl varandra. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i historien för att hitta exempel på det. Kanske inte ens en dag, om vi ser på Kenya exempelvis.

Detta inlägg hänger lite ihop med ett tidigare, där jag skriver om att vi inte ska säga att religion(er) är farliga, utan att det är människan som är farlig. Nej, jag har inte ändrat mig, jag tycker så fortfarande.

Kristna bara tjafsar och bråkar. Verkar det som i alla fall. Jag talar inte enbart om andra, nej, detta är lite självrannsakan också. Visst tjafsar jag också!

Nu ska jag försöka använda mig av ett utanförperspektiv, som om jag inte vore kristen, men jag är intresserad i vad de kristna håller på med, vad kyrkan håller på med.
Det är lite svårt att ha det perspektivet, eftersom jag har varit kristen hela mitt liv, och inte har något ickekristen liv "före" att falla tillbaka på.
Men jag ska försöka.

  • Vad tänker en ickekristen när han eller hon ser diskussioner på bloggen som denna? (Hur intressant är det egentligen om huruvida nu Maria var Jesus moder eller Guds moder?)
  • Hur reagerar man när kristna kallar andra kristna för "låtsas-andliga"? (En av bloggreaktionerna till Dagens Bjärka-serie).
  • Eller denna, för att inte gå så långt bort...
  • Vad tänker en ickekristen när han eller hon ser hur kristna av ett samfund kallar andra kristna samfund för Skökan (alltså ur Uppenbarelseboken, där det står att denna Sköka har druckit sig berusad av blodet från de heliga och bloden från Jesu vittnen. Bland annat.)
Jag tror att många ickekristna förstår att det finns meningsskiljaktigheter (precis som i andra sammanhang, tex politik), och att det måste få diskuteras, men att de har svårt att förstå varför meningsskiljaktigheter tar så mycket plats.

Själv skulle jag bli ganska tveksam. Kanske rentav rädd. För vad är det som lockar mig till den kristna tron, eller vad skulle kunna locka mig? Att kristna mest håller på och tjafsar? Att kristna pysslar med att ifrågasätta om andra kristna verkligen är kristna?
Jo, jag skulle nog bli om inte rädd, så ganska tveksam. Om de där kristna har svårt att acceptera varandra, skulle de då acceptera mig?

Om nu Gud är kärlek, varför visar då kristna inte kärlek, inte ens till varandra?

Någonstans har jag läst att en av de främsta orsakerna till att ickekristna attraherades av den tidiga kristna kyrkan var att de såg hur de kristna älskade varandra. Det var ett oerhört starkt vittnesbörd.

Jag tror inte att det har ändrats.
Istället för att oroa sig för, eller tjafsa om, ifall Livets Ord eller Pingstkyrkan eller något annat protestantiskt samfund har löst en enkel biljett till Vatikanen (för att ta ett exempel), så kanske det vore ett bättre vittnesbörd om Guds kärlek om vi strävade efter en enhet som struntade i samfundsgränserna och meningsskiljaktigheterna.
Koncentrerar vi oss enbart på att bekämpa villoläror (eller vad vi tolkar som villoläror), så är det lätt att glömma bort att visa villkorslös kärlek. För det klingar rentav falskt att säga att man älskar sina syskon, för att i nästa mening tala om hädelse.
Jag tycker visst att man ska få kritisera vad man tycker är villoläror. Men det behövs ödmjukhet och vishet. Jag tycker visst att vi ska kunna predika Skriften allena. Men att i samma andetag använda sig att nutida sk. "profetior", för att ge stöd för sina åsikter, det lägger bara lock på diskussioner som kanske skulle ha kunnat leda någonvart.

Min fråga är egentligen: Hur evangeliserande är vi egentligen?
Eller borde jag kanske fråga: Hur bortstötande är vi egentligen?

Påminner mig om Shane Claiborne, som i sin bok "Den oemotståndliga revolutionen" berättar om hur hans vänner hade satt upp en bild av George W Bush i naturlig storlek i taket över Shanes säng. Som ett skämt, alla visste ju vad Shane tyckte om Bush, men han lät bilden sitta kvar, för att påminna sig själv om att han skulle be för Bush,han var ju en vanlig människa, som Gud älskade, inte en fiende eller rentav Anti-Krist.
För att spinna vidare, skulle en ivrig anti-katolik sätta upp påvens avbildning i taket ovanför sängen för att påminna sig om samma sak.
Eller, för att sträcka oss ännu längre; Osama Bin Laden?
Med texten "Älskad av Gud" under. Skulle jag?

Jag skulle gärna vilja höra er tankar om detta, oavsett om ni är kristna eller inte. Kanske speciellt om ni inte är det.

21 kommentarer:

  1. Hej
    Du undrade bland annat vad icke kristna tycker om frågor som, var Maria Jesus moder eller guds moder. Vet inte vad andra tycker men för min del anser jag det lika produktivt som mental onani.

    Hoppas mitt ordval inte såsrar men åsikten står jag för.

    SvaraRadera
  2. :)

    Det är precis sådana här mitt-i-prick-kommentarer som jag är ute efter!!

    Mera!!

    SvaraRadera
  3. Det ligger något i det du säger. Framför allt tycker jag det är obegripligt om människor som ska vara "syskon" ägnar sig åt offentliga förolämpningar. Olika åsikter däremot har jag inget problem med, jag är mer bekymrad över sammanhang där man inte får låtsas om olikheterna.

    Dessutom - deltar inte även denna din text ovan i "tjafset" och kritiken av andra kristna? Skulle det vara mindre "tjaffs" eller kritik för att man kritiserar tjaffsandet?

    Själv har jag svårt att kalla mig "kristen". Jag har svårt att se att kristendomen skulle vara något attraktivt. Däremot tycker jag Jesus-figuren är attraktiv och det är intressant med människor som idag tar hans instruktioner på allvar på ett sätt som gör dom till ett tydligt alternativ.
    /Jonas Lundström
    http://blog.bahnhof.se/wb938188

    SvaraRadera
  4. Tveksamt om det lönar sig att försöka gripa in i dessa bataljer. Förr eller senare måste väl ändå Don Quijote tröttna på sitt självpåtagna riddaruppdrag när han inser att han kämpar mot hjärnspöken.

    Jag gillar din blogg Monica. Det är ovanligt lite "tjafs" här.

    Att "tjafs" säljer märker man dock inte bara på Aftonbladets och Expressens upplagor. Det räcker med att kolla i den egna besöksstatistiken. Ju mer "tjafs", desto fler besökare. Ju mer seriöst, desto färre besökare.

    SvaraRadera
  5. Monica, du skriver ganska mycket bra saker.
    Jag är tveksam till när bekämpandet av villoläror överskuggar evangelisation.
    Dock brukar jag alltid reagera på vissa saker du skriver, tex:
    "...vi strävade efter en enhet som struntade i samfundsgränserna och meningsskiljaktigheterna."

    Vilka ska vi ha enhet med?
    Inkluderar du även LDS, JW, MFS, Familjen? (Vilka alla hävdar att de är kristna/messianer.)
    Eller varför begränsa oss där?
    Varför inte med muslimer och icke-messianska judar? (Monoteistiska religioner.)
    Eller varör inte hinduer och djävulsdyrkare? (som tror på en "högre makt", Church of Satan förespråkar en ateistisk satanism.)

    Jag älskar katoliker (om inte annat så av naturliga skäl) men tar avstånd från RKK.

    SvaraRadera
  6. Jonas!
    Jo, jag sade nog att jag rannsakade mig själv också...
    Visst kan det tolkas som tjafs det jag säger också, men vinklingen jag ville göra var att fråga hur en ickekristen ser på oss (inkl mig) och alla våra diskussioner.

    Jag är ständigt rädd för att tjafsa för mycket (jag har ju skrivet en hel del kritiskt mot kyrkan och andra kristna, men åandrasidan, det gör väl du också på din blogg, Jonas...?)
    Kommer vi någonsin ifrån det?

    Kanske är det en längtan efter att på ett vettigt sätt kunna föra ut det glada budskapet om Jesus Kristus som driver mig att ifrågasätta? Jag hoppas att det är det som driver mig i alla fall.

    Rädslan för att ägna mig åt onödigt tjafs har nästan fått mig att sluta blogga, många gånger...
    --------
    Johan!
    Det känns skönt när du säger att det inte är så mycket tjafs på min blogg! Tack!
    Mina besökssiffror är ganska beroende av om jag twinglar till Dagen.se eller inte. Läsare av digitala Dagen är flitiga bloggläsare!
    Men det jag värderar mest är kommentarerna. Egentligen är 200+ i besöksstatistiken inte intressanta om ingen kommenterar...
    --------------
    Gustaf!
    De två senare exemplen vet jag inte vad det är. Jag anser inte att mormoner och JW kan kallas kristna kyrkor, men det tror jag att det flesta kristna är överens om.
    Jag räknar som du förstår katolska kyrkan till de kristna kyrkorna.

    Enhet med andra religioner, nej, inte kristen enhet, men kanske inom andra områden.
    Dialog är alltid vettigt. Jag kan ju ha en dialog med min agnostiske eller ateistiske granne, i vissa frågor tycker vi helt lika, varför inte med medlemmar av andra religioner?

    Du har all rätt i världen att ta avstånd från katolska kyrkan. Jag skulle inte heller kunna bli katolik, men jag skulle inte heller kunna bli medlem av trosrörelsen, eller Missionsprovinsen eller...
    Men jag skulle inte säga att de inte är kristna.

    Jag vill fortfarande tro att vår främsta uppgift är att sprida det goda budskapet om Jesus Kristus =evangelisera.

    SvaraRadera
  7. Frid Monica!
    MFS: Messianska föreningen shalom
    Familjen: fd Guds barn.

    Du talar om enhet och inkluderar RKK men exkluderar tex JW. Du kallar den första en kristen kyrka men inte den senare.
    För mig är det inkonsekvent.
    Den förra är en avgudadyrkande falsk variant av kristendom medan det andra förnekar Jesu gudom.
    Är det värre att förneka Jesu gudom än avguderi? (Tycker att MFS och JW står närmare evangelisk kristendom än RKK, ändå vill jag inte ha "ekumenik" med dessa organisationer. Jag är själv baptist och förnekar inte Jesu gudom.)

    Trots allt respekterar jag dig.
    Gud välsigne dig Monica! (Nu måste jag bli mer sparsam med kommenterandet.)

    SvaraRadera
  8. Skönt att höra Gustaf!
    Vi tycker olika om RKK, men kan respektera varandra ändå.
    Det är väl det jag är ute efter.
    Gud välsigne dig också!

    SvaraRadera
  9. Monica. Jag tycker helt klart att du sätter fingret på något. "Paulus" använder i 1-2 Tim begreppet "ordstrider" på flera tillfällen. Samtal och kritik som kan vara till hjälp för varandra att tänka och leva klarare, förstå varandra bättre, och ibland förändra vårt sätt att leva tycker jag är bra. Ordstrider är dåligt. Eller "tjafs" (hur stavas det??). Må Anden hjälpa oss att skilja dessa saker åt.
    /Jonas Lundström
    http://blog.bahnhof.se/wb938188

    SvaraRadera
  10. Tjafs stavas just så.
    Synonym: Trams. (Nästan lika bra ord!)
    Det svåra är väl att kunna urskilja vad som är just trams.
    Risken är ju att jag sätter mig på någon om jag säger att han tramsar.
    Dödar diskussionen.

    Visst är det svårt!

    SvaraRadera
  11. Bra post

    hmmm....vad är det som får en att tjafsa?

    Jag har själv två stora tjafsknappar:

    1. När någon har skrivit något raljerande över mig, skrivit något glåpord, eller i stil med "fattar du inte ens att....."

    Då känns det som en plikt att tjafsa tillbaks,
    MEN det är då man ska låta bli, egentligen....det tar alldeles för mycket tid från jobb, studier, familj, friluftsliv etc...
    ;)

    2. Besserwisser-anledningen:
    visa att man vet något om ämnet. Speciellt om någon skriver FEL, hrmpf.... ex:
    "ja, men ni katoliker äter väl aldrig kött...."
    Då känns det som en ännu större plikt att inflika det ena med det andra.


    Egentligen ska man varken låta sig provoceras av punkt ett eller två, utan bara skriva när man känner för det och tycker det är kul

    Testar från och med nu i en vecka för att se om jag kan låta bli att tjafsa (och att tjafsa tillbaks),

    Försöker under dessa dagar att endast skriva kommentar då jag verkligen känner för det och till poster jag verkligen anser som intressanta.

    Få se hur det går....

    SvaraRadera
  12. Jag håller med dig Monica men samtidigt så finns det uppenbarligen ett väldigt uppdämt behov att samtala om vissa saker.

    Frågan är var det samtalet ska äga rum? Jag håller med om att vissa "kristna" bloggar lätt kan verka frånstötande för människor som ännu inte funnit en kristen tro. Jag är personligen ofta rädd att jag ger mig in i för många "religiösa dispyter" på min egen blogg tanken är ju att den i huvudsak ska handla om goda nyheter. Allt för ofta kommer jag dock till korta.

    Samtidigt så är det ju så bra med bloggvärlden att man kan diskutera och samtala. Men till vissa gränser...
    Den svåra balansen!

    SvaraRadera
  13. Z!
    Håller med, speciellt det där sista.
    Men ibland halkar jag in på ett bananskal och tramsar ändå...

    Joachim!
    Visst är det en svår balans!
    Vi behöver diskutera, och jag är övertygad om att medel-ickekristen-Svensson fattar det också.

    Nej, vissa bloggar skulle jag kanske sätta varningsmärke på för ickekristna sökare...

    Hur är det med min?...
    Ska försöka koncentrera mig på det goda budskapet, eller i alla fall diskutera sansat.

    Jag tycker faktist din blogg är väldigt positiv, Joachim!

    SvaraRadera
  14. Kanske kan jag ge en bild av hur en del ickekristna tänker. Hela mitt vuxna liv, fram till 1991, verkade jag i en helt ickekristen sekulär miljö. Min barndomstro försvann sakta och utan konflikter.

    De flesta ickekristna och sekulära människor funderar inte över vad kristna grupper sinsimellan diskuterar . För de flesta är inte tro något de brottas med och grubblar över. De har, en i de flesta fall, en fullständigt odramatiskt förhållande till kristendomen eller tro överhuvudtaget. Det är därför Humanisterna inte har större framgångar. De upplevs som patetiska av det stora flertalet sekulära människor.

    Ibland kunde det hända att någon kristna organisation fick mig att lyfta på ögonbrynet, men mer blev det nästan aldrig.

    När jag blev kristen, (Lika odramamtiskt som när jag upphörde att vara kristen.) har jag förvånats över mycket. T ex tafattheten att möta sekulära människor. Kyrkor är duktiga när de möter människor i livskriser, men de flesta människor lever bara korta stunder i sådana kriser. För det mesta är människor hyfsat lyckliga och tillfreds med livet.

    Oförmågan hos oss kristna att möta dessa människor med ett budskap som är begriblig är den största orsaken till våra relativa misslyckanden. Inte ökar förståelsen om de också måste ta ställning till skilda, mer eller mindre vildsinta, tolkningar om den rätta tron.

    Jag blev också mycket förvånand över hur svårt det var att hitta en sammanhängande samhällsmoral eller etik hos de flesta kristna kyrkor. Vi är, verkar det, mer splittrade än det sekulära samhället.

    Det sekulära samhället har skapat arbetarrörelse, demokrati, mänskliga rättigheter och mycket mer, utan att de kristna kyrkorna varit delaktiga och där en Gudomlig försyn känts frånvarande för de flesta, även för dem med kristen tro.

    Du behöver inte oroa dig Monica. Våra interna diskussioner om t ex katolska kyrkans karaktär påverkar inte på något mätbart sätt den sekulära människan. De känner sig inte delaktiga och därför blir det också ointressant.

    SvaraRadera
  15. Bra funderingar. Som en av de ansvariga på Tjafsbloggen aletheia.se (med stort T) måste jag 1.) Instämma med reverend Elsander: "samtidigt så finns det uppenbarligen ett väldigt uppdämt behov att samtala om vissa saker."

    Vet inte vad du har för andlig bakgrund Monique men, personligen kommer jag från sammanhang där ifrågasättande inte uppmuntrades eller rent av motarbetades. Svenskar är flockdjur. Vi följer med strömmen. Många undrar vad smo pågår i sina församlingar o sammanhang men vågar inte fråga utan litar på sni smorde ledare.

    Då behövs det forum där man öppnar tjafskranarna fullt ut. Lite grann som att vädra ur ett unket rum.

    Unket rum, ja det är vad många församlingar verkar som. Ukna rum där man inte vågar ta i några svåra frågor.

    Sedan har vi faktiskt en uppgift att avslöja mörkrets ofruktbara gärningar:

    Ef 5:11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället.

    Så, åtminstone på aletheia.se kommer vi MEDVETET fortsätta tjafsa. Paulus talat ju om fruktlösa diskussioner. Det måste ju innebära att även motsatsen finns.

    Hoppas bara ingen ofrälst kommer in och läser. Hoppas bara....

    God natt

    SvaraRadera
  16. Jag tror inte att tjafset spelar så stor roll. Som ickekristen är i alla fall jag mer oroad över saker som Ustacha, den katolska terrororganisationen som nazisterna inte ville kännas vid på grund av dess grymhet. Eller de dagsaktuella människofientliga ultrakonservativa åsikter som framförs idag från kristet håll. De fattiga som indoktrineras i afrika som kommer falla offer för aids p.g.a. propagandan mot kondomer går snarast att jämföra med ett passivt folkmord. Kristendomen har en lång tradition av judeförföljelse, kvinnoförtryck och bokbål bakom sig. Det som skrämmer mig är att kristendomen inte är lika föraktad som nazismen. Lite tjafs hit eller dit om vad som står i en bok som jag jämställer med gilgamesheposet gör ingen större skillnad för mig i alla fall. Jag är oroad över den faschistiska grunden för tron. Historieförfalskningen som ska täcka detta smutsiga förflutna är inte heller vacker.

    Jag vill givetvis inte förarga någon, men det är så jag känner.

    SvaraRadera
  17. Jag tycker det är intressant att höra från två håll att tjafset inte är intressant för ickekristna.

    Och visst håller jag med dig, Daniel, att den unkna rummen behöver vädras. Jag respekterar att Aletheia vill vara forum för det. Men jag blir lite orolig när det går så långt att deltagarna i diskussionerna nästan ifrågasätter varandras tro (så upplever jag det i alla fall, även om de säger att det är "kyrkan" de vill åt, inte de kristna i den).
    Min bakgrund, Svenska Kyrkan, är lite annorlunda än din. Vi har ofta tjafsat och sällan agerat.
    Du kanske kommer från ett sammanhang där man har agerat mycket, men inte kunnat ifrågasätta. Varken det ena eller andra är bra.
    Min bakgrund kan nog förklara min reaktion, det är bra att du påpekar det.

    Påsen, det som du skriver om är viktigt och finns ingen anledning att förneka (det är ju historieförfalskning). Men som jag skrev i mitt tidigare inlägg "Skyll inte på religionen", det är människor som har gjort illgärningarna. Också kristna människor. Tyvärr.
    Valet att göra ont eller gott står vi alla inför, oavsett om vi tror eller inte, och oavsett politiska åsikter.
    Om du eller jag gör någon annan något ont, så är det vårt felsteg, vårt ansvar, vi kan faktist inte skylla på någon annan.

    Och grunden för min tro, Jesus Kristus, är knappast fascistisk, i inlägget jag hänvisade till skrev jag:
    "jag vill fortsätta bekänna min tro till den enda auktoritet som jag tror att helt sund, nämligen till Honom som sade att vi skulle tjäna varandra, han som satte sig på knä för att tvätta lärjungarnas fötter, han som talade och umgicks med dem som hans samhälle stötte ut, han som såg den lilla människan och upprättade henne."

    Jag tror liksom inte på kyrkan och de kristna eller ens kristendomen(eller deras gärningar, onda eller goda...)

    Jag kan förstå att du känner som du känner, och det tycker jag är tråkigt. Lite syftet med min blogg är att presentera en annan, sannare bild av det jag tror på. Inte lätt att formulera sig alltid, men intentionen finns där i alla fall.

    SvaraRadera
  18. Vill tacka "påsen" att han/hon ville skriva.
    Efter min kontakt med icke-kristna kan jag bara stryka under på det mesta som påsen säger.
    Diskrepensen mellan Jesu liv och undervisning och hur "kristna" uppträtt (och uppträder) har milsvid större betydelse än existensen av olika kyrkor eller meningsskiljaktigheter.
    (När jag ibland pressats på RKK av icke-kristna och jag då redogjort för min syn, har jag faktiskt fått en större förståelse från dessa än hos många frikyrkliga/lutheraner och detta har inte varit något problem för dessa.)

    Låt oss hålla oss till Jesus och predika evangeliet, bortanför alla kyrkosystem!

    SvaraRadera
  19. Ja, och jag uppskattar att du, monica faktiskt tar mina åsikter på allvar. Du är en i sanning diplomatisk natur. Jag accepterar defenitivt ditt föhållande till dessa frågor. När dödahavsrullarna upptäcktes så klassades dessa som kätteri av vatikanen. Det är ju full förståeligt eftersom dessa texter innehåller tanken om att gud finns i oss alla och att vi inte behöver kyrkan som en förmedlare av tron. Ingen vill självmant avsäga sig sin egen hierarkiska ställning. Det är dock svårt att se förbi det faktum att dessa rullar är det närmsta vi kommit Jusu liv. Och problemet kverstår om man vill ha en gemenskap i ett trossamfund med en historia av vad vi idag klassar som okristliga handlingar. Antingen bestämmer man sig för att den tro man har som enskild person är mer värd än gemenskapen i en kyrka med samma rötter som NSF, eller så bestämmer man sig för att den tro man har är mer värd än så. Att den inte förtjänar att beblandas med det otyg som idag är svenska kyrkan.

    SvaraRadera
  20. Bästa Anonym som just kommenterade här ovan!

    Jag har tagit bort din kommentar därför att jag anser den var inget annat än SPAM och för att den inte alls höll sig till ämnet.

    Skärpning!

    SvaraRadera
  21. påsen skriver:"Och problemet kverstår om man vill ha en gemenskap i ett trossamfund med en historia av vad vi idag klassar som okristliga handlingar. Antingen bestämmer man sig för att den tro man har som enskild person är mer värd än gemenskapen i en kyrka med samma rötter som NSF, eller så bestämmer man sig för att den tro man har är mer värd än så. Att den inte förtjänar att beblandas med det otyg som idag är svenska kyrkan."

    Ja, ibland har "världens" barn större klarsyn än Guds.

    God bless!

    SvaraRadera