Morgonfunderingar

Typisk morgon i juni. Frukost, lunchmatsäckar för ungarna (ja, de har en månad kvar i skolan innan sommarlovet, och nej, bamba finns inte), cykla med dem till skolan, puss och hej då, mamma!

Jag funderar på hemvägen på hur fint vårt bostadsområde är på sommaren. Välansade trädgårdstäppor med rosor och hortensia, dammar och parker emellan, hoppsan, en kvackande and korsar vägen framför mig! Hägern har fisk i munnen och det är fågelbo i våra träd i trädgården.

Väl hemma går jag på jakt efter mördarsniglar som vill äta upp mina nyplanterade petunier och hittar jag en, ja, då drabbas undertecknad av mordlystnad, jag som annars är så fridsam. Varför denna reaktion, det finns ju värre saker i världen?

Nu regnar det igen och jag blir lite deppig. När ska värmen komma?

Men ändå, kaffet är på gång och jag vill inte tänka på sådant som gör mig deppig. Jag vill inte oroa mig för mina barns framtid, om Holland ska finnas kvar om 100 år ifall havsnivån höjer sig, om det någonsin ska bli fred i Mellanöstern, om att mamma och pappa oundvikligen och inom en ganska snar framtid kommer att bli gamla och i behov av vård, och hur ska jag kunna ge dem det när jag bor 130 mil bort!?

Och Birger Schlaug skriver om att han är obehagligt osäker om världen kan klara sig utan religion, och jag känner att jag borde kommentera och skriva något... klokt och vist... Suck, ja, det blir nog ingen kommentar... kanske i kväll när jag har tänkt färdigt...