Efter vissa förda diskussioner i bloggosfären om konvertering till Katolska Kyrkan, så började jag osökt fundera på det här med vuxenkonfirmation.Kyrkan jag var med i under slutet av 80-talet och början av 90-talet anordnade konfirmationsläsning för vuxna, om jag inte alldeles minns fel. Jag vill minnas att det började med en konfirmandpappa som berättade att han inte var konfirmerad och frågade om man inte kunde få "chans igen".
Så föddes idéen till en konfirmandgrupp för vuxna. De konfirmerades, det vill säga, fick bekräfta sitt dop under en vanlig högmässa, när läsningen var över, om de ville det, det var inget tvång. En slags tidig form av Alpha-kurs, kanske man kan säga.
Nu när andelen unga som konfirmerar sig drastiskt sjunker i Svenska Kyrkan, så kanske behovet av att konfirmera sig som vuxen kommer att växa sig större i framtiden. Om man så att säga "ångrar att man inte gjorde det som tonåring".
Finns det någon som har erfarenhet av detta redan nu, av alla er präster och diakoner och andra inom kyrkan?
Det skulle vara kul att höra mer om det i så fall.
Här i Holländska reformerta kyrkan konfirmerar man sig inte förrän man är i tjugoårsåldern, alltså som ung vuxen och inte som tonåring.
För och nackdelar, antar jag.
Men skillnaden här är att endast aktiva i kyrkan konfirmerar sig, här har det aldrig varit någon slags "steg in i vuxenvärlden" (ja, det är det väl inte riktigt i Sverige heller längre) att konfirmera sig.
---------------
Uppdatering:
På Evas blogg finns mer att läsa om konfirmation för vuxna, med länk till en härlig artikel i Länstidningen Östersund.
Vilken tur att du hittade artikeln hos mig. Ett exempel på din fråga/fundering. Jag tror på denna form och jag hoppas det kommer att bli en ny grupp vuxenkonfirmander till hösten. Ett stort intresse finns, efter den här första konf.gruppen.
SvaraRadera