Missa inte Emanuel + Mer om kristna och miljö + judar och palestinier i Sydamerika

Missa inte Emanuels helgmålsringning i morgon.

SVT1 lördag 29 november 2008 kl. 17.50

Om ni missade programmet, här är en direktlänk.

-------------------------------------------------------

Det är kanske inte så känt att det bor fler kristna med rötter i Mellanöstern utanför Mellanöstern. Att de tidigare franska kolonierna i Afrika är fulla av libaneser är väl känt. Liksom du alltid kan hitta indier i länder som tidigare var brittiska kolonier, så kan du hitta libaneser (Syrien och Libanon var också franska kolonier en gång) i halva fransktalande Afrika.

Men de flesta med rötter i det kristna Mellanöstern finns i Sydamerika.

Dagen har idag en mycket intressant artikel om Chile, som enligt uppgift har den största palestinska kolonin utanför Mellanöstern. Läs om hur dialoggrupper mellan chilenska palestinier och chilenska judar ledde till en attitydförändring.

I Chile finns ca 70 000- 80 000 palestinier (många med ursprung i Betlehem) och ca 20 000 judar. Båda grupperna kom till Chile i början av 1900-talet, men invandringen av palestinier fortsätter än idag.

-----------------------------------------

Vad det gäller mitt tidigare inlägg Skapelsen ropar ivrigt, så fortsätter samtalet i kommentarsfälten. Jag ligger lågt ett tag till, jag vill nämligen väldigt gärna att fler ger sig in i samtalet och bidrar med sin mening. Kommentera mera!

Hör gärna mer från katoliker. Och er som vet mer om de nämnda bibelverserna (och andra på samma tema). Vad säger grundtexten? 

En kommentar sade; "Det är en tanke bland vissa frikyrkliga att Bibeln inte behöver tolkas utan att dess budskap är uppenbart."

Allt är klart och färdigpacketerat, liksom. Strunta i att läsa bruksanvisningen (den brukar ändå vara så omöjlig att begripa).

Men ibland får jag för mig att även Birger Schlaug vill ha den kristna tron färdigpacketerad. Jag har förstå att han blir konfunderad. Men vad i världen är lätt att förstå?

Vad i livet är lätt att förstå?

Själv håller jag på och läser NT Wrights Surprised by Hope. Och lyssnar på ett seminarium, Reconstructing Hope, som han höll nyligen i USA. Lyssna själv här.

-----------------------------------------

Mer miljö:

SVT Debatt-bloggens Henrik Bergsten undrar lite om Newsmills nya betaltjänst. Svenska kyrkan var snabb med att hosta upp pengar för att komma in på den.

Men Bergsten undrar, kunde inte nyheten fått första plats på allmänna Newsmill.

"Varför ryms inte kyrkans artikel bland de “vanliga”? Är den så ointressant att de måste betala in sig? Ska organisationer betala för att få sin ointressanta artikel upplyft bland de artiklar som redaktionen bedömt som journalistiskt intressanta?"

"Femtiotusen! Som hittat!"

Jag hoppas innerligt att Svenska Kyrkan inte alltid resonerar så. (Jag menar egentligen: Jag hoppas att de inte var så när kyrkan gick in på Betal-Newsmill).

Dessutom verkar Anders Wejryd inte ha tagit Endtimers inflytande på allvar. Men deras bibeltolkning är ju också väldigt främmande för Svenska Kyrkan. 

Läs om Hapax frågor till ärkebiskopen här.

"Om du med eskapistiska tendenser menar att strunta i jorden och vänta på himlen så kanske något sådant har funnits, men säkert mycket lite när allt kommer till kritan."

säger ärkebiskopen.

Jag har känslan av att han inte riktigt har hängt med i svängarna runt amerikansk politik de senaste åtta åren.

För den som fortfarande inte känner till Endtimershistorien, se videon The Doomsday Code med Tony Robinson:

Skapelsen väntar ivrigt

Ibland när man slänger ur sig åsikter så där på en höft, får man ofta äta upp det ganska omedelbart. Eller snarare, var beredd på att försvara din åsikt.

I går kommenterade jag kort Holger Nilssons möte med tre unga kvinnor på en miljöprofilerad bibelskola.

Jag sade att jag tyckte de yngre var klokare och att de kunde både sin bibel och sin historia.

Skulle kanske ha räknat med en reaktion från Birger Schlaugs sida.

Vi har varit inne på detta förut, men det skadar inte att tala om det igen. (Och ännu mer om miljö på denna blogg här).

Nu ska jag försöka ge mig på att illustrera hur jag tolkar det. Jag är varken teolog eller någon miljöexpert, men ska väl kanske ha rätt att ha en åsikt ändå. Ni som vet mer, haka på.

Och det blir långt, hoppas ni orkar läsa.

Till Birgers kommentar i förra inlägget:

Holger säger:
"När Bibeln i första Korintierbrevet kapitel sju säger att världen är på väg mot sin undergång så ska vi inte tro att vi kan rädda den undan denna undergång."
Nej, det är ju logiskt resonerat, utifrån ett kristet perspektiv. Kan det vara därför det finns alltför många som beskriver sig som kristna som ägnar så mycket mer möda åt sin egen frälsning än åt att bevara levande biotoper, skydda arter och värna natur?

Är det inte ett dilemma att man är så inriktad på nästa värld att man misstror den här? Kan religion bidra till ett hållbar värld när den grundläggande kärnan är att världen kommer att gå under? Är religioner en tillgång eller ett hinder? Jo, jag läser med tillfredsställelse ärkebiskopens engagemang, men är inte det engagemanget ganska udda i ett globalt kristet perspektiv?

Själv är jag ganska övertygad om att uppdelningen i jordiskt och den fått oss itutat, är den stora boven i dramat. Den enda religon som på allvar skulle kunna värna vår jord är den som utgår från att vi skall födas en gång till på den här lilla klumpen i universum.Eller?"

Hur jag tolkar det, sade jag nyss. Jag förnekar inte att jag tolkar bibeltexten. Holger Nilsson vill gärna säga "så står det i Bibeln". Men han tolkar också. Om andra säger något annat, tolkar på ett annat sätt, säger han att man borttolkar.

Låt mig ta ett exempel, den bibelvers Holger Nilsson hänvisar till 1 Kor 7:31:

"Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång." (Folkbibeln)

"Ty den värld som nu är går mot sitt slut"  (Bibelkommissionens översättning)

"For this world in its present form is passing away." (NIV)

Dessa tre översättningar talar alla om att världen som nu är, inte kommer att bestå.

Det står faktiskt inte att jorden eller skapelsen ska gå under. Så tolkar jag det. Holger Nilsson kallar det borttolkning.

Vem har rätt?

I folkbibeln är denna vers den enda man kan hitta som talar om "världens undergång". Alla andra gånger som undergång nämns handlar det om att ondskan ska gå under. Ett tema som givetvis går igenom hela Bibeln.

Holger Nilsson säger vidare:

"Men skapelsen är fördärvad. Människan har genom syndafallet förstört paradiset, och skapelsen är lagd under förgängelsen, det vill säga - den kommer att gå under"

Jag får inte ihop det; om jorden och skapelsen ska gå under, hur ska jag då tolka detta;

"Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner ska uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt eget slaveri under förgängelsen och nå det frihet som Guds barn får när de förhärligas.

Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor." Rom 8:19-22

Och Holger Nilsson talar om att vi lever i en Noa-tid. Men efter syndafloden lovade Gud att jorden inte skulle översvämmas igen. Det verkar lite konstigt att lova något sådant och sedan låta jorden "förtäras i eld" lite senare.

Vidare säger Holger Nilsson på Flammor.com;

"Bibeln har ju i första hand kallat oss att rädda människan, inte skapelsen. Skapelsen är dömd till sin undergång."

Är det så? Varför säger Jesus då:

"Förkunna evangeliet för hela skapelsen." Mark 16:15

Holger Nilsson motsäger faktiskt sig själv, han talar om att jorden ska gå under och att Jesus ska komma tillbaka och upprätta sitt paradis.

Hur går det ihop?

Han talar också om typiska tidstecken. Här blandar han fakta friskt och påstår bland annat att naturkatastrofer ökat. (Talar bland annat om det i Annas Eviga) I viss mån är det sant, tex naturkatastrofer som sker på grund av klimatförändringar (alltså människopåverkan), men att vulkanutbrott och jordbävningar skulle ha ökat är inte sant. Jorden har sina cykler. Tex. vet alla holländare att en stormflod som den 1953 kommer igen, det handlar inte om den kommer,utan när. Oavsett om vi lever i den yttersta tiden eller inte, Holland har alltid kämpat mot Den Stora 

Översvämningen. 

En tsunami som den i Sydostasien 2004 äger rum med jämna (eller ojämna?) mellanrum.

Tidstecken, ja, vad tror ni folk trodde under Digerdöden? Eller folk under jordbävningen och tsunamin i Lissabon 1755? 

Och Paulus själv? 1 Kor 7 handlar ju egentligen om att han tyckte att folk inte skulle gifta sig, eftersom vedermödan låg framför de kristna, och då skulle det inte vara så kul att vara gift (och ha familj). Och vedermödan låg ju bokstavligen framför dem, när man tänker på hur de första kristna förföljdes.

Kort sagt; Holger Nilsson är ett svenskt typexempel på en Endtimer. Egentligen trist att han får så mycket mediatid. För är han representativ för svensk kristenhet?

Johan Stenberg säger i förra inlägget att Endtimers är en hyfsat liten minoritet, men ganska högljudd. (Och ickekatolsk).

Tyvärr har de varit ganska inflytelserika, speciellt i amerikansk politik.

Även i Sverige är ganska många uppväxta med denna bibelsyn. Och många revolterar nu mot denna syn, eftersom den kan ifrågasättas rent bibliskt.

Jag tror inte att jorden kommer att gå under.  Ondskan kommer att gå under.

Skapelsen kommer att förhärligas, precis som vi människor. Även den kommer att befrias ur dödens grepp.

Den gamla jorden och den nya hänger ihop. Precis som den gamla och nya människan.

Så för att svara Birger:

Jag tror inte att det är kristendomens kärna att världen (jorden, skapelsen) kommer att gå under (vissa kristna tolkar det tyvärr så).

Nej, jag tror inte att ärkebiskopens engagemang är udda, jag tror att det är helt rätt. Men kanske har inte alla kristna fattat det. Man undrar ju när man studerar vad som är Dagen.se mest lästa sidor just nu: "Katoliker hotar bojkotta IKEA" (ja, inte av miljöskäl) och något om Sturmarks gudlösa TV. Inga av deras aktuella miljöartiklar kommer högt på listan.

Jag tycker det är ett galet och obibliskt perspektiv att koncentrera sig enbart på sin egen frälsning och inte på att ägna sig åt att ta hand om skapelsen.

Skapelsen väntar ivrigt, är Folkbibelns version av Rom. 8:19. Den ska nå fram till samma frihet som Guds barn.

Den ska inte förgås.

Allt hänger ihop. Behov av frälsning, missionsbefallningen och förvaltandet av skapelsen.

Och det finns ett hopp för kristen miljörörelse. Det bekräftas när man ser unga kristnas engagemang (liknande Annas, Annikas och Johannas). Kanske är det en generationsfråga. 

Jag förnekar inte att klimatkrisen är allvarlig.

Vad jag förnekar är myten att Gud kommer att låta sin skapelse förgå.

Skapelsen väntar ivrigt. 

På att vi ska omvända oss och ta vår kallelse på allvar?

Läs mer:

Joachim Elsander om Eskatologi

Hapax om Är Bibeln grön eller grå?

Så säger Bibeln om miljön och människan

Boktips:

NT Wright: Surprised by Hope (matnyttigt av engelsk biskop som är expert på Nya Testamentet), mer på NTWrightpage.com

Isgata, jämställd blogglista och kristet miljöengagemang

Hade varit bättre transportmedel idag

Att ta sig till skolan idag var ett mindre äventyr. Dottern skickade ett SMS vid åttatiden och sade att det inte gick att cykla, hon fick gå halva vägen. Så jag och yngste sonen lämnade hemmet till fots (äldste sonen låg kvar i sängen, sjuk). En kvart att gå normalt, men idag hade skridskor varit det bästa transportmedlet. På gatorna gled bilarna tvärs och cyklisterna föll som käglor i varje gatukorsning.

Igår kväll fryste det på och regnade senare. Och salt och sand-killarna i Holland är inte de mest effektiva. Eller så gick de ur sängen för sent. Inte ens gatan där lokalbussen går var saltad.

Undrar hur många hjärnskakningar, brutna armar och knäckta höfter som sjukhusen får ta emot idag?

Men yngste sonen tyckte det var jättekul. Man kunde glida till skolan.

------------

Efter Johans genusundersökning av Dagen har jag tittat igenom min blogglista (alltså den som står lite längre ned till vänster) och nu är borde den hålla för en granskning. Har kanske en viss kvinnlig övervikt eftersom en av bloggarna skrivs av ett antal kvinnor.

 Mina andra listor är lite svårare att ge sig på eftersom de är indelade i intresseområden (kan inte hjälpa att jag läser mer manliga författare än kvinnliga. Varför? Borde jag kanske skriva ett nytt inlägg om).

----

Till sist:

Jag hinner inte kommentera Dagens miljöartiklar i någon större omfattning. Men intressant är det.

Dagens artikel om när Holger Nilsson möter unga kristna på miljöprofilerad bibelskola är värd att läsas.

Det gamla möter det nya, kan man väl säga.

Snabb slutsats, utan att jag har hunnit reflektera ordentligt; De unga i samtalet är definitivt klokare än den äldre. Och de kan sin bibel och sin historia. 

"Vi lever i en Noa-tid", säger Holger Nilsson. 

"Kristna i alla tider har förstått Uppenbarelseboken som att Jesus kommer tillbaka nu, vi lever i vedermödan nu."  

menar Annika, men det ser Holger Nilsson som en "borttolkning".

Har jag inte hört det förut?

När kristna ledares tolkningar av profetior ifrågasätts, då får man höra att man tolkar bort det som är obekvämt. Men alla tolkar ju? Hur ska man veta vem det är som tolkar bort?

Thank God, it´s Friday!!

En hel helg att slå runt, sova länge på morgonen och bara vara lat...

Förutom att jag har ett berg av rent tvätt som måste tas om hand. Familjen har inget att ta på sig. Trädgården försvinner i drivor av torra löv. Badrummet gror igen. 

Dottern har för övrigt satt i gång ett biologiskt experiment i köksfönstret. Vilken böna gror bäst? Den som är i en burk med kranvatten, vatten från kanalen bakom huset eller vatten blandat med Amstel starköl? Rösta gärna i kommentarsfältet. (Jo, det är sånt de håller på med i holländska högstadieskolor.)

Och jag har bara hunnit korrläsa 205 av 294 sidor. Ska förhoppningsvis läsa en del i dag, men sedan får det vila över helgen. Hjärnan är seg. Tänk att jag upptäcker så många fel hela tiden, otroligt.

Men ändå, det är så skönt att det är fredag. Och två av tre kvällar ska vi ut och äta med vänner, slipper laga mat... yes!!

Mer glädjeämnen. Bloggvännen som tog en paus är redan tillbaka igen. Bloggviruset sitter djupt och är omöjligt att bota. (Länkar inte till honom. Har gjort det för många gånger. Börjar bli tjatig).

Ytterligare glädjeämnen. Monty Pythons egen sida på Youtube. Är inte det makalöst kul?!

Till sist säger de att det kanske ska snöa här i Holland till helgen. Ungarna tycker det låter spännande. Yngste sonen vill helst att jag ska kunna lova att det blir en vit jul. Mycket kan mamma, men inte lova att det blir snö. De två vintrar som vi har bott i Holland har det snöat färre gånger än det gjorde i Damaskus (dvs två gånger på två vintrar).

Global warming??

Liten uppdatering; En av EU:s allra mest korkade bestämmelser håller på att försvinna, i alla fall delvis. Nästa sommar blir det fritt fram för krokiga gurkor och knöliga morötter, thank God!

Ha en trevlig helg och ta vara på varandra!

Snö i Damaskus

Snö på apelsinerna

Lite om radio och TV

Det är extra kul när vänner, bekanta och bloggkompisar dyker upp i radio och TV.
Gomorronsoffans nyhetspanel varannan vecka har i mig en trogen tittare sedan en lång tid tillbaka.
Nu har jag med nöje lyssnat på Johanna Wistrands snabbförfattarcoaching på Radio Göteborg, kan åtnjutas här och här, och tittat på när min skrivarkursmajje Hans-Olov Öberg var med i Debatt och diskuterade finanskrisen.
Tack och lov för Internet. Man kan ju göra allt i efterhand och utomlands.

Författarcoaching på radion var ett nytt grepp, och en kul grej. Kanske får Johanna återkomma, det vore kul.

Finanskrisen (eller finansgrisen, som någon kallade det på Hans-Olovs Facebooksida) är något jag har valt att inte kommentera på min blogg. Man ska inte ge sig in på sådant man inte begriper. Det enda jag begriper är att vi personligen har förlorat en hel del pengar, samt att banken där vi har huslånet numera är statligt. Så kan det gå.

Men än så länge sitter vi säkert. Och det på grund av att det fortfarande inte produceras tillräckligt med olja.

Det är värre med dem som har förlorat mycket besparingar, eller som på grund av finansgrisen inte har ett jobb längre. Tänker på alla Volvoarbetare.

Apropå Debatt, så är det en sak jag har funderat över. Hur lyckas Debattredaktionen locka sina debattörer till Göteborg gång efter gång, för en ynka halvtimmes program, där de på sin höjd får säga två meningar? Hans-Olov påstod att han var nöjd med de tre han fick ( har ju dessutom en bok att lansera, och vad gör man inte då för PR?  ;)  ), men andra har varit mindre nöjda.

---
Postscriptum:
Ännu en av mina skrivbordslådenoveller ligger ute på Kapitel 1.
LÄS, kommentera och betygsätt!!

Baby i bananerna

Sinterklaas Årgång 2008

Så har han anlänt igen, den bäste St Nikolaus, Sinterklaas, alltså den Riktige Tomten.
Det enda helgon som överlevde reformationen i Nederländerna, och som holländarna tog med sig till Amerika. Där utvecklades seden att fira St Nikolaus till Santa Claus (eng. Father Christmas, sv. Tomten).

Men ingenstans är seden så genuin som i Holland. Och Sinterklaas ger sina klappar på aftonen före sin födelsedag, 6 dec, inte jul.

Jag skrev mer utförligt om Sinterklaastraditionen förra året.
(Ett inlägg som toppar sökordslistan på min blogg just nu, ett år senare. Det är tydligen många svensktaliga som vill veta mer om Sint.)

Några veckor före detta datum anländer Sinterklaas med sitt Svarte Piet-följe per båt från Spanien. Så också i vår stad.
Stor folkfest.

Stadens borgmästare tog med sig två Svarte Piet (Sinterklaas betjänter) på sin cykel. Det gick så undan att bilden blev suddig...

Eftersom Sinterklaas anlände med båt var Reddingsbrigade på plats. I fall Sinterklaas skulle ramla i vattnet. Eller Piet. Eller nån unge.

Sinterklaas känner igen äldste sonen Kolkman. Är det bra eller dåligt?

(För övrigt var Sinterklaas även detta år märkligt lik pappan till min dotters kompis. Och Svarte Piet intill som höll i kräklan var märkligt lik min dotters kompis storasyster, som även brukar dyka upp hos oss som barnvakt. Får inte riktigt ihop det...)

-------------

Läs mer:

Sinterklaas- den riktige tomten

Herman van Veen i Amsterdam Carré

Och nu lite kulturell utbildning för svenskar som vill veta lite mer om musikaliska storheter som inte sjunger på engelska. Och ett inlägg speciellt för mina holländska läsare.

I torsdags var jag i en av Amsterdams mest kända teatrar, Carré, och såg en föreställning med Herman van Veen. Han är nog Nederländernas meste och bäste artist. Otrolig sångare och mycket bra musiker. Omger sig dessutom alltid av förstklassiska musiker.

Jag fick vara med om två timmars underhållning i världsklass. Synd bara att holländskan är ett så smalt språk, annars hade han varit en världskändis.

Ett litet smakprov, Laat me, där sången i princip handlar om Låt mig göra som jag vill (det har jag alltid gjort). Även om ni inte förstår holländska, lyssna igenom hela klippet och njut av denne mästare.

Andra klippet är Anne, där en något yngre Herman van Veen sjunger om sin lilla dotter (som numera är tjugofem år och egna barn.)

ELEFANTKURVAN på Kapitel 1

Jag ljög så att jag trodde mig själv i förra inlägget.

Jag skulle inte lägga upp några skriva alster på Kapitel 1, sade jag.

(För den som inte vet vad Kapitel 1 är, läs här).

Men eftersom jag redan hade en del publicerat på min skrivarblogg så var det enkelt att lägga upp samma text på Kapitel 1.

Så nu är uppmaningen till mina bloggläsare; gå in och läs Elefantkurvan (hette på skrivarbloggen African Queen). Nya kapitel kommer att publiceras fortlöpande. För att gå in och kommentera måste man vara medlem, men det är en enkel process och man kan använda sig av en signatur.

Ju mer det blir läst, kommenterat och betygsätt, ju högre kommer man på topplistan.

Och går det riktigt bra hägrar förlagskontrakt med Piratförlaget.

Vad en del av er tyckte om Elefantkurvan när den fanns att läsa på skrivarbloggen, kan ni läsa här.

Till Elefantkurvan, KLICKA PÅ BILDEN!

Nytt på skrivarfronten och lite länktips

Jag har inlett en skrivarvecka (eller veckor, jag lär hålla på nästa vecka också) och har lovat mig själv att inte blogga för mycket. Bara lite.

Målet för skrivarveckan är att slutföra andra utkastet till min roman nästa vecka. Därefter ska det till nästa försökskanin. Första utkastet var klart i somras, och efter att ha låtit några omsorgsfullt utvalda försökskaniner (jo, jag tyckte lite synd om dem också) läsa och kommentera har jag reviderat, effektiviserat, kapat och skrivit om.

Förhoppningsvis till det bättre.

Att låta någon annan läsa ens manus är märkligt självutlämnande. Nu har visserligen nästa försökskanin viss inblick i mitt skrivande, men ändå. Man blottar sig.

Det är bokstavligt talat skitjobbigt...

Mer om mina skrivarvåndor på min sidoblogg Bokskrivardagbok (en blogg som faktiskt fått mer läsare, inte så många som här, men ändå. Kul!)

Första kapitlet till romanen ligger på min skrivarblogg (min andra sidoblogg...); Kvarnsten om Halsen.

Piratförlaget har gett sig in i digitalvärlden på allvar. Efter Linda Skugges Vulkan-Print-on-demand-satsning, satsar Piratförlaget nu på en ren digitalsajt, Kapitel 1. Vem som helst kan lägga upp sina alster, läsarna bedömer och de bästa romanerna har chans på ett riktigt förlagskontrakt.

Jag har inga planer att lägga upp något där, i alla fall inte just nu.(Uugh! Det där var ljug...)

Men en av mina skrivarkompisar från deckarkursen i Sevilla, Åke Sandahl (har redan gett ut Kungsholmens Chopin) har börjat lägga ut sin roman Kolja på djupt vatten.

Vi fick stifta bekantskap med uteliggaren Kolja Larsson, som av misstag blir rektorsvikare på en folkhögskola, under veckan i Sevilla och jag ser mycket fram emot att läsa. Åkes underfundiga humor och härliga stil är fantastisk. 

Lite om äktenskapsdebatten, Anna-Sophia Bonde undrar varför sex får så mycket uppmärksamhet och varför just homosex? 

Det är lika illa att heterosexuella lever ut sin sexualitet utanför äktenskapet som att homosexuella gör det. Enligt Bibeln. 

Tål att tänka på.

Lite i kölvattnet av Bush-administrationen, som snart är över:

ATheology of Guantanamo Bay. Läs! 

"If Jesus were caught living the vicious subversive Gospel today, he would not be on a wooden cross, since the wooden cross no longer symbolizes what it did then: the dishonouring and dehumanization of the individual in the presence of the entire city as a punishment. He would be wearing an orange jumper, living in a cage, dishonoured and dehumanized, in the presence of the entire world who behold all this on the TV screen. 

Till sist:

En uppskattad bloggvän, och tillika en av mina försökskaniner, har slagit igen sin läsvärda bloggbutik. För hur länge?

Alla kan behöva en paus. Speciellt om man troget skrivit inlägg varje dag i nästan två år.

Men det är klart, att när stängningen sker så där plötsligt, då känns det lite tomt.

Det var allt denna vecka. Jag ska försöka hålla tassarna borta från denna blogg, hoppas ni ursäktar. Kanske dyker det upp lite inlägg på Bokskrivardagbok, där ni kan följa skrivarprocessen.

Skaka hand eller inte skaka hand

I Debatt i torsdags kväll debatterades det om muslimer ska eller vill hälsa i hand. En spin-off från Halal-TV där Halal-tjejerna kom ihop sig med Carl Hamilton för att några av dem inte ville ta i hand. Något som fick mycket mer uppmärksamhet än programmet själv, som sågades av recensenter och sveks av tittarna.

Hamilton blev rejält stött, milt uttryckt, och hade svårt att få ur sig en ursäkt i Debatt.

Det hade han nog tjänat på. Det räcker inte med att medge att i ett gräl säger man ibland dumma saker.

Under debatten framkom en rad saker som är intressanta och men som knappast ger någon lösning på problemet.

Vad jag förstår står det ingenstans i Koranen att män och kvinnor som inte känner varandra inte ska ta i varandra. Det är en muslimsk tradition, som antagligen är äldre än islam själv.En semitisk tradition. Den judinna som fanns i studion ville inte heller ta i hand.

Många muslimer tar i hand, som tex flickan med vit slöja i studion. Det är en tolkningsfråga, precis som bärandet av slöja är en tolkningsfråga. En av tjejerna i Halal-TV tog enligt SVT i hand. De tre tjejerna ur holländska originalprogrammet Meiden van Halal, skakar hand för glatta livet.

Det finns mycket som tillskrivs traditionen, även sharia-lagarna. Så man kommer sällan någonvart genom att fråga vad står i Koranen. Det är mycket svårt för icke-muslimen att förstå.

Det är upp till muslimen i Sverige att förklara och skapa förståelse hos ickemuslimen varför han eller hon inte vill ta i hand.  Man kan inte förvänta sig att ickemuslimen på förhand ska acceptera det.  Det är intolerant, brist på förståelse för den andres inställning, på samma sätt som en total oförståelse för att en del muslimer inte vill ta i hand av religiösa skäl är intolerant. 

I Sverige sitter det så djupt i oss att vi skakar hand och om någon inte gör det, känner man sig inte respekterad. Att sträcka fram en hand som inte tas emot känns inte bra. Det känns snopet, förvirrat och som om man har gjort något galet. (Jag har varit med om det tusen gånger, lär mig aldrig, inte ens när jag har bott i muslimska länder, jag borde liksom veta.)

Att ickemuslimen reagerar negativt när den utsträckta handen inte tas emot, måste muslimen på förhand vara beredd på.

Om sedan förklaringen ges på ett ödmjukt och förklarande sätt, då har de flesta inga problem att acceptera det, i alla fall inte jag. Jag har visserligen bott länge i muslimska länder, jag har kanske vant mig. 

Eftersom en del muslimer skakar hand och andra inte, så är det förvirrande för ickemuslimer; man vet inte hur man ska bete sig. Igår skakade man hand med en muslim i huvudduk, men idag går det inte bra.

 

I Holland fick precis samma fråga enorm uppmärksamhet för några år sedan, när en av landets mer radikala imaner inte ville ta den kvinnliga integrationsministern Rita Verdonk i hand. Reaktionen från allmänheten var dubbel; en del tyckte att ministern borde veta att många muslimer inte tar i hand och borde inte ha blivit så upprörd, andra tyckte att det var väldigt oförskämt att inte ta en minister i hand (oberoende av att hon var kvinna). 

I Holland skakar man hand i tid och otid, när man anländer och när man går, och det oavsett hur många som finns i rummet (lite jobbigt när man kommer sist till en fest och måste hälsa på 30 människor...) Nära vänner ger man kindpussar, någon som jag har svårt att vänja mig vid, men jag har inte heller mycket tills övers för den ganska nya traditionen att krama alla, som dominerar i Sverige.

I England skakar man i hand i mycket mindre utsträckning än i Holland och Sverige. Många holländare som bodde i England hade oerhört svårt för det. och tyckte engelsmännen var oartiga (något som knappast i övrigt utmärker engelsmän...)

Kulturskillnader i stor utsträckning.

Slutligen; jag kan hålla med om Hamilton om att journalister hakar fast vid saker för länge och vänder och vrider på det. En av Halal-tjejerna råkade ju ut för det också. Hon kan inte ha varit med än 18 år när hon pressades av Existens-reportern om Sharia. Vad vet en tonåring om den komplicerade sharialagen? Och visst framkom det som om det var hennes personliga åsikt. Att hon sedan förnekat det oräkerliga gånger utan att folk tror på henne är tragiskt.

Men jag kan förstå att folk i allmänhet är förvirrade. Man tar avstånd från vissa delar av Sharia och andra inte. Varför? Varför ingen konsekvens? 

Dels har det att göra med hur svårt tolkad Sharialagen är. Det är inte som Svea Rikes Lag som man kan slå upp i och finna vad man behöver (svenska lagen är visserligen inte heller den så enkel att läsa uppochned).

Och som kristen bör jag kanske tillägga; man kan inte heller läsa Bibeln rätt uppochned och genast veta hur man ska bete sig.

Alltså, mer förståelse från båda sidor. Att ta seden dit man kommer innebär inte att ta våld på den personliga integriteten, men man kan inte i en annan kultur ta för givet att andra omedelbart och utan reservation accepterar ens handlande. 

Hur ska man kunna mötas på halva vägen här?

---------

Vad jag tyckte om Halal-TV.

---------

Bildkälla De Pers

Visar holländska ministern Rita Verdonk och imam Ahman Salam.

Vigselrätt uppåt väggarna

I min serie "Upprepningar på Monicas blogg" har vi nu kommit till det här med vigseln. Som jag har skrivit en del om förut.

Det  börjar luta åt en civilrättlig registrering och att trossamfunden ska avsäga sig vigselrätten, om jag har fattat det rätt.

Äntligen!

Kristna ledare och förträdare för Humanisterna slår sig åter samman och talar med en röst: 

"Civilrättslig registrering innebär att trossamfund inte förrättar juridiskt bindande vigslar, utan att endast myndigheterna kan göra detta; något som inte förhindrar att troende personer låter sitt samfund förrätta en välsignelseakt efter att ha genomgått den civila juridiskt bindande vigseln. En sådan lösning visar respekt för människors religiösa övertygelse eftersom den ger trosamfunden rätt att själva besluta om vilka par som man förrättar ceremoni för.

Kyrkor och samfund får då tillbaka den fulla beslutanderätten över en ceremoni med djupa religiösa och kulturella rötter, utan att staten lägger sig i vad den innehåller eller framtvingar teologiska kompromisser." 

Någon som har fattat i alla fall. Här är en till.

Kyrkor ska inte hålla på med civilrättsliga uppgifter. Det gjorde den inte som urkyrka och bör inte göra det nu heller.Vi har ingen statskyrka längre och inte heller frikyrkor eller andra religiösa samfund ska hålla på med det. 

I princip är vigseln en affärsuppgörelse mellan två parter (som råkar älska varandra, men det är en annan femma). Man skriver under på att rent praktiskt dela på hemmet och stödja varandra genom underhåll och liknande. I praktiken skulle man kunna ordna allt juridiskt genom en jurist, men en vigsel är snabbare och enklare.

Jag tror att det skulle vara bra om man undvek ordet äktenskap om man talar om denna process. Med hänvisning till citatet ovan; låt trossamfunden ta hand om definitionen äktenskap. Trossamfunden kommer att tycka olika ifrågan samkönade äktenskap, men låt det vara så. Inget som staten ska lägga sig i. 

Och vilket homosexuellt par skulle vilja bli välsignat av en präst som är mot samkönade äktenskap? Ingen, givetvis.

Några som inte har fattat är ett par av Svenska Kyrkans egna biskopar. Varför är för mig totalt obegripligt. Argumenten mot att avsäga sig vigselrätten är också obegripliga:

"Det vore ett direkt svek mot de 30 000 par vi möter varje år att inte behålla vigselrätten. Omedelbart skulle omkring 20 procent bara välja den borgerliga varianten och därmed skulle det som vi kallar äktenskap bara bli en juridisk akt."    Lennart Koskinen, biskop i Visby.

"Vi är med om partnerskap när det gäller affärsförbindelser och det begreppet passar sällsynt illa när det gäller kärleksrelationer, säger han till Dagen och ser vigseln som kyrkans bidrag till livslånga relationer med utgivande kärlek."   Martin Lind, biskop i Linköping.

Svek? Hurdå? 

Är det ett svek att man låter folk slippa göra något som den ändå inte tror på? För om de verkligen trodde på det där med Guds välsignelse över sitt äktenskap, då skulle de ju välja att komma till kyrkan för en kyrklig vigsel. Svårare än så är det inte. Att resonera på något annat sätt är att behandla vuxna människor som barn, som inte förstår bättre.

Kyrkan bör också hitta andra vägar att missionera till de människor som "annars inte skulle komma till kyrkan".

Vigseln, eller den civilrättsliga delen av den, är en juridisk akt. Det är på sätt och vis eller affärsuppgörelse mellan två människor.

Kyrkans bidrag till livslånga relationer? Jo, på sätt och vis. Men då gäller det ju att inte bara kyrkan är med på det. Paret som vigs ska ju också vara med på det.

Jag tycker att det är hyckleri att hålla på och viga par som egentligen bara kommer för den civilrättsliga delen (och möjligen för att de tycker kyrkbröllop "hör till").

Jag har skrivit mer om besläktade ämnen.

Föräldrar har inte rätt till sina barn, det är barn som har rätt till sina föräldrar.

Kärnfamiljens vara eller icke vara

Vad är ett traditionellt äktenskap egentligen?

Halal-TV i holländskt original är strået vassare

Halal-TV har blivit rejält omskrivet innan utsändning. Att kritiken har varit ganska löjlig håller jag med om, och varför redovisas bättre av Birger Schlaug.

Återigen fastnar debatten i att public service TV har sina stora nackdelar, bland annat det omhuldade kravet på opartiskhet. Vem är egentligen opartisk? Ingen, enligt min mening, speciellt inte SVT.

Det är fånigt att tala om vad som är goda representanter för muslimer. Låt tjejerna i Halal-TV få representera sig själva! Och så kan vi döma dem efter det.

Kristendomen är också oerhört mångfascetterad, likadant är det med islam.

Programmet i sig var ingen höjdare och varför jag tycker det är för att det var en ganska blek kopia av sitt holländska original Meiden van Halal. De holländska Halal-tjejerna är betydligt vassare och ett par av dem har blivit ganska framstående samhällsdebattörer.Dyker till och med upp som sidekick i mer "högerkristet" präglade debattprogram (jo, det är holländsk TV, annorlunda organiserad än SVT, mycket högre till tak).  I Holland har de blivit något av en förebild för unga kvinnor med marockansk bakgrund; du kan vara muslimsk kvinna i huvudduk och ändå lyckas i samhället.

----
Bild lånad från NPS, visar Halal-tjejerna med Wouter Bos, holländsk finansminister och ledare för socialdemokraterna. Wouter Bos fick skaka hand med tjejerna, men det är inte alla muslimska kvinnor i Holland som gör det. Handskakning som hälsning är kanske en ännu större debatt här, där folk skakar hand i tid och otid, mer än i Sverige.

----

Direktlänk till ett avsnitt, på holländska, men ni kan nog få en idé av vad Halal-TV ville efterlikna:

President Elect Barack Hussein OBAMA

Nej, jag har inte suttit uppe i natt och följt valet. Inte heller satt väckarklockan på 05.00. Men konstigt nog vaknade jag av mig själv strax efter fem. Sedan fick jag ett SMS från ett holländskt nyhetsprogram. Jo, man kunde beställa ett sådant.

Obama hade vunnit. Valdeltagandet är antagligen rekordhögt.

Trekvart senare var vi båda vakna och satte på teven (jo, vi är så där hemska att vi har en TV i sovrummet...). Fixade te och såg direktsändning av Obamas segertal från Chicago. Tårarna rann i kapp med Jesse Jacksons. Faktiskt. Gick och väckte dottern för att jag tyckte att detta skulle hon se och minnas. När historia skrivs på ett positivt sätt (annars minns ungarna bara flygplan som flög in i höghus och hur ambassader bränns ned för att någon har ritat något dumt).

Det var fantastiskt att se alla människor där i Chicago, unga, gamla, med olika etnisk bakgrund.

Jag vet inte om Obama kan infria alla vackra löften. Få presidenter har kunnat infria alla sina löften.

Men ändå kändes det som om man var med och skrev historia.

Många säger nu att det var inte hudfärgen som avgjorde. Enligt undersökningar avgjorde finanskrisen. En kandidat som tydligen har sagtatt han inte vet mycket om ekonomi tar inte hem poäng. Inte heller att han var sjuttiotvå. McCain i sig är värd respekt, men han tillhör trots allt det gamla gardet. De unga vill ha något annat (Valdeltagare i åldrarna 18-44 utgjorde 47% av väljarna och röstade med stor majoritet på Obama). Andra undersökningar talar om Palin-effekten. Utan Palin hade det gått ännu sämre för McCain.

Men oavsett det. Det är lätt att glömma att när Obama föddes hade "svarta" inte rösträtt i USA. Det är mindre än femtio år sedan. Nu har de röstat fram en man vars mamma var "vit" amerikan och pappa "svart" afrikan.

Folket i världens mäktigaste demokrati har sagt sitt. Ordentligt. Säga vad man vill om USA, jag är ofta kritisk, men landet imponerar på mig just nu.

Vad betyder valutgången för Mellanöstern?

Bitte Hammargren, SvDs mellanösternexpert, har lite att säga om det:

Först av allt stärker den synen på USA. Hade Obamas fantastiska segertåg till Vita huset varit en skapelse i filmens värld, hade människor tyckt att det varit för sentimentalt, för överdrivet. Men nu är det verklighet och Obamas tonläge, hans budskap om att USA:s styrka ligger i idéerna, inte i vapenmakt, kan bryta udden av mycket av USA-hatet i Mellanöstern. Det är klart att det inte kommer att få de mest hårdföra jihadisterna att ändra sig, men det finns andra grupper som kan påverkas.

Vidare:

Som symbol för att USA kan förändras är han oöverträffad. Men i Mellanöstern är man ändå skeptisk, man vet att institutionerna ofta är mäktigare än individen. Man vet att presidenten kan bli kringskuren av intressegrupper och institutioner, av kongressen och lobbygrupper. Men att USA har fått en president vars pappa var muslim, en president som heter Hussein i mellannamn, en man som är afroamerikan har enormt symbolvärde. Och hans förnamn, Barack, betyder välsignelse på arabiska.

Bildkällor: Al Jazeera

Amerikanska presidentvalet

Man måste väl som bloggare skriva något om amerikanska presidentvalet. Så här alldeles innan.

Det ser ut som om Obama ska vinna. Men man vet ju faktiskt aldrig.

Jag hoppas han vinner, även om vissa delar av hans politik är vita fläckar på kartan för mig.

Jag tyckte också att McCain var ganska intressant. Han är annorlunda än tidigare republikaner (och mig veterligen den ende som har försökt bli nominerad som presidentkandidat två gånger, bara det är värt beröm). 

Ända tills han valde Palin som vicepresidentkandidat.

Vad har jag emot henne? Ja, inte att hon är kvinna, ser bra ut, är kristen, pro-life och kombinerar politikerkarriär med moderskap åt fem ungar. Fantastiskt i sig.

Nej, jag är rädd för att hon står med fötterna för djupt rotade i den oljerika myllan (eller isen, om man talar i Alaska). Alaska är ett litet Texas, allt snurrar runt oljan. (I Texas, förresten, tror 25% av invånarna fortfarande att Obama är muslim. Många amerikanare som skulle rösta på McCain skulle inte heller låta Palin predika i deras kyrka. Hur går det ihop?)

En politiker som är insyltad i oljeindustrin vill jag inte ha igen. Inte en vicepresident heller. Vill många inte ha igen, tror jag.

Vi ser ju hur illa det gick förra gången.

Bush har två krig och en ytterst problematisk situation för Iraks kristna på sitt samvete . Hans kristna tro tycks inte ha påverkat hans politik i någon diplomatisk och mer ickevåldsinspirerad riktning. Officiellt handlade det om krig mot terrorism, men i praktiken handlade det om makten över oljan. Sådant sysslar man med om man kommer från Texas.

Och jag är rädd för att man sysslar med det om man kommer från Alaska också.

Men vad vet jag, någon expert på amerikansk politik är jag inte. 

Men jag vet en del om oljepolitik.

Fay Weldon till ALF bokförlag

Jag kan inte låta bli att uppmärksamma detta: Ann Ljungberg, kvinnan bakom bland annat de suveränt välorganiserade skrivarkurserna i Sevilla, som jag var på i mars, har ett litet bokförlag, Ann Ljungberg Bokförlag (ALF). Hon driver det från sin och makens segelbåt, som just nu befinner sig i London. Annars sysslar hon mest med författarcoaching (när hon inte seglar).

Nu har hon precis skrivit kontrakt med Fay Weldon. Ni vet, hon med En hondjävuls liv och lustar (The lifes and loves of a She-devil). Blev även Hollywoodfilm och brittisk TVserie (varav den senare var betydligt bättre än den tidigare). ALF ska ge ut The Stepmother´s Diary.

Först, det är bara att gratulera Ann. Vilket kap!

Sedan kan jag inte låta bli att förvånas. Hur kan det vara möjligt att Fay Weldon inte har ett svenskt förlag längre? Hon säljer bra i övriga världen och får goda recensioner.