onsdag 23 maj 2007

Tragiskt att konvertering är nödvändigt


Hos bland annat Bonum Commune hittar jag ett inlägg gällande rykten att Tony Blair tänker konvertera till katolicismen när han slutar vara premiärminister.

Per Ericsson tycker givetvis att Blair är den som vinner på en konvertering, inte förvånande, eftersom han själv har konverterat.

Om Blair konverterar så hoppas jag att han gör det av övertygelse och inte för att det är “mer praktiskt”, med en i övrigt katolsk familj.
Men jag tycker egentligen att det är tragiskt att någon ska behöva konvertera, på samma sätt som jag tycker det är tragiskt att någon ska behöva “döpa om sig”, för att gå med i en del frikyrkor.Att protestanter inte får ta emot nattvarden i katolska mässor är också tragiskt. Tragiskt för kristen enhet.
Vi tillhör alla Kristus kyrka på jorden och det är inte bra att inte alla kristna samfund kan se det.
Jag reagerar när katoliker ibland talar om att konvertiter "kommer tillbaka" till katolska kyrkan. Vadå tillbaka? Som om man hade varit icketroende innan?

Att konvertera, eller döpa om sig, är för mig som om jag skulle gifta om mig med den man jag redan är gift med. Det går ju inte!

Jag har bott länge utomlands och har lärt känna kristna från många olika sorters samfund. Min man är reformert och jag går numera till en holländsk reformert kyrka.
Jag känner gemenskap med alla kristna och sörjer över att kyrkan är splittrad.

Om Blair konverterar är kanske han en vinnare, om det passar honom bättre och han gör det pga övertygelse. Jag är trots allt övertygad om att man ska vara medlem i den kyrkan man känner sig hemma i.
Men jag tror att Kristus världsvida kyrka är förlorare, och ekumeniken. Kyrkans splittring lyser i så fall ännu mer i ögonen på dem som kritiserar den.

6 kommentarer:

  1. Det är inte oproblematiskt med konvertiter. Vi har en ganska stor grupp i vår församling som gick över till oss i samband med en schism i en frikyrka. Mycket goda krafter med verklig känsla för vad som är innersidan i kyrkan. Och som tagit med sig det frikyrkliga ansvarstagandet... man hjälper till, engagerar sig och är inte kravmaskiner.

    Men vårt ekumeniska arbete vägrar dom ju delta i.
    Och jag vet att många katolska församlingar har bekymmer med att just konvertiterna är så konservativa...

    SvaraRadera
  2. "Jag är trots allt övertygad om att man ska vara medlem i den kyrkan man känner sig hemma i."

    Detta är den viktiga anledningen till att jag och andra har konverterat till katolicismen.

    Efter många år inom Svenska kyrkan besökte jag en katolsk mässa och kände genast att jag var "hemma".
    Tillbaks till urkyrkan liksam.

    "Men jag tycker egentligen att det är tragiskt att någon ska behöva konvertera"

    Visst är det så men nödvändigt blev det för mig när jag insåg att Svenska kyrkan inte klarar av att inta en enad ståndpunkt i viktiga livsfrågor.

    Att politikerna har det yttersta bestämmandet inom Svenska kyrkan är också en bidragande orsak. De har nämligen inte där att göra och framförallt inte nu efter att staten och kyrkan har skilts åt.

    "Att protestanter inte får ta emot nattvarden i katolska mässor är också tragiskt."

    Tragiskt är fel ord tycker jag. Det handlar om att katolska kyrkan och Svenska kyrkan inte betraktar nattvarden på samma sätt. Att ta emot nattvard (Eukaristin) i den katolska kyrkan innebär att man bekänner sig till den katolska läran.

    Så självklart bör inte en övertygad protestant delta i det firandet. En katolik får för övrigt inte ta emot nattvarden i en protestantisk kyrka heller.

    Precis som du vill jag se en enad kristenhet och jag tycker att ordentliga framsteg har gjorts via ekumeniken men många och svåra frågor återstår och vi kan bara be och hoppas på en enad kristendom någon gång i framtiden.

    SvaraRadera
  3. Stefan!
    Jag håller med dig i nästan allt det du säger, speciellt det där med politikernas inblandning.
    Men jag tycker ändå att det är tragiskt och fel att man ska behöva konvertera(eller döpa om sig). Jag vet att det är en utopi, men visst får man väl drömma om att vi var ett.

    Jag tycker faktiskt att det är tragiskt att protestanter och katoliker inte kan mötas i nattvarden. Den är ju trots allt ganska central i vår tro.
    Jag är medveten om att jag kanske har en ganska katolsk syn på nattvarden. Jag tror att jag möter Gud i mässan och jag tror att Gud står över våra meningsskiljaktigheter.

    SvaraRadera
  4. Jag har själv funderat en längre tid på att gå med i Katolska kyrkan, så jag har stor förståelse för TB. Avlatsbrev och hednapåvar ligger ju i dåtiden och det finns just inte särskilt mycket kvar att protestera mot som rättfärdigar fortsatt tudelning av Kyrkan tycker jag.

    MEN, jag känner mig ganska stött av Katolska kyrkans språkbruk och attityd när detta med "konvertering" tas upp. Ordet konvertera låter ju som om jag skulle byta religion. Men vi troende protestanter är ju faktiskt lika kristna som katolikerna. Det är ju inte vårt fel att Gustav Vasa nationaliserade kyrkan in Sverige (för att ta just exemplet Sverige). Nej, om jag blir katolik så får jag inte en ny religion - utan samma religion, men i rätt sammanhang (tycker jag)...

    SvaraRadera
  5. One year later

    Per Ericsons post som du citerade var ett av hans allra bästa - åtminstone rent retoriskt. Synd att han inte kan blogga från himlen.

    SvaraRadera
  6. Håller med.
    Men jag har ändå lite svårt för "vi och dem" mentaliteten.
    Men den finns på "båda sidor".

    SvaraRadera