söndag 13 maj 2007

"I går var jag tjugo, idag är jag halvvägs..."

...eller vad var det han sjöng, Uno Svenningsson?
Men eftersom jag vet att han inte är så mycket äldre än jag, så undrar jag;
halvvägs?
Jag hade inte tänkt att gå och lägga mig för att dö när jag är åttio. Jag hade tänkt att jag skulle leva till jag blir nittiosex och med förståndet i behåll (givetvis). Då jag sitta med släkten och ungarna ska säga; - Gammelfarmor (eller mormor), berätta igen när de brände ned norska ambassaden när ni bodde alldeles intill! Eller; -Berätta igen när vi åkte runt i bilar som gick på bensin!
Eller något sådant.
Halvvägs?
Vart tog åren vägen?
Jag kommer ju ihåg när min pappa fyllde fyrtio (ett av mina första minnen).
Nu är min yngste lika gammal som jag var då.
Hoppas jag får frukost på sängen...

Och det firar vi med en riktigt, riktigt bra U2 låt, VAD ANNARS?!


"Love, lift me out of these blues
Won't you tell me something true
I believe in you

A mole, living in a hole
Digging up my soul
Going down, excavation
I and I in the sky
You make me feel like I can fly
So high, elevation."
U2

2 kommentarer:

  1. Vart åren tar vägen? Jag har hört att de försvinner in i evigheten. Vad nu det innebär?

    SvaraRadera
  2. Och att de går fortare ju äldre man blir, det har jag aldrig fattat...

    SvaraRadera