"Min vän är min och jag är hans"

En nackdel att vara utlandssvensk är att man sällan får vara med om en svensk gudstjänst. Jag saknar den svenska psalmskatten.
Ibland när jag besöker Sjömanskyrkan i Rotterdam så blir jag så rörd att jag inte kan sjunga med. Och för en som älskar att sjunga är det frustrerande.
Så var det på första advent. Efter elva år utan en riktigt svensk första advent så kunde jag inte sjunga Bereden väg för Herran, det stockade sig i halsen.

Nu, när sommargrönskan fullkomligt har exploderat här, i förtid, så kommer en psalm tillbaka i mitt huvud hela tiden; En vänlig grönskas rika dräkt.
En av mina absoluta favoriter.
Psalmen är dubbelbottnad, den hyllar inte bara sommaren och Gud som skapare. Den påminner oss också om att livet är förgängligt och att endast Herrens ord förbliver.

"Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt." Sv Psalmboken 201