Jag har redan varit inne på det i ett tidigare inlägg, gällande Vetlanda-fallet med Louise.
Då handlade det om att göra för lite.
I SvDs Brännpunkt idag handlar det om att göra för mycket, det vill säga när det görs tvångsomhändertagande av barn på för svaga grunder.
Även om det inte är en vettig ursäkt, så är detta kanske ofta av denna orsak som socialtjänsten ibland gör för lite.
---------------
Läs Att göra för mycket eller för lite.
Så länge jag har varit intresserad och aktiv medborgare har den offentliga debatten pendlat mellan att socialtjänsten stort sett struntar i problemen till att vi har en offantlig barngulag i Sverige. Där barn systematiskt rövas bort från sina föräldrar. Mitt i allt detta har nog socialtjänsten försökt göra ett bra arbete. Det jag kännt som ett stort problem har varit kontrollen av familjehemmen eller vad de nu kallas. Barn som fått flytta från familj till familj.
SvaraRaderatack för balanserade synpunkter.
Håller med om att kontroll av familjehemmen är ett problem. Problem är också att det är svårt att få tag på bra familjehem. Få är villiga att ta på sig det oerhört stora ansvar det är att ta hand om någons annans barn. Det handlar ju inte bara om att fostra barnet, man ska ju också jobba för att kontakten med biologiska familjen upprätthålls; alltid med målet att barnet en gång ska tillbaka till föräldern/föräldrarna. Känslomässigt jobbigt för alla parter, speciellt om barnet rotar sig i familjehemmet.
SvaraRadera